Som ni ser vill mitt öga inte bli som jag vill ha det. Måste till den eländiga vettisen igen. MEN! Till mattes och husses förvåning hittade de mig igår uppe på klöstunnan igen? Då ska ni veta att jag först måste hoppa upp på en hög byrå innan jag kan kliva upp på tunnan. Så höga hopp har jag inte gjort på väldigt länge! Och så äter jag som en häst, påstår människorna? Mycket mer än ransonen för min vikt. Jag äter förstås för min egentliga vikt, den som jag hade förut, fem kilo, i stället för de ynkliga fyra, som jag väger nu.
Husse och matte är mycket ute med mig. Men ibland vill jag bara ligga ute i höggräset, i skuggan, gärna några timmar. Gör inget att jag har sele, det kan jag ta, bara jag får vara ute!
Jag har det alltså riktigt bra. Åtminstone tills buren plockas fram igen...
Inlägg
