Bara en tidsfråga

Av någon totalt obegriplig anledning får jag aldrig utforska det mest intressanta och spännande utrymmet i mitt hus. Eller, rättare jamat, under huset. Källaren. Det mest spännande där är öppningarna, som man kan hoppa in igenom. Där kan man undersöka det som inte är källare,  bara en massa sand med eggande dofter. Utrymmen, som verkar anpassade i höjd för just en katts inspektioner. Men det är helt tji. Åtminstone när det gäller matte.

När matte går ner i källaren och lämnat dörren öppen, vågar jag helt enkelt inte tassa ner. "Stanna där, Gustav", har hon sagt med sträng röst så många gånger, att jag snällt blivit sittande utanför och väntat. Sen har jag fått jättemycket beröm när hon kommit tillbaka. Men med husse....

Härom dagen var husse nere i källaren. Jag vet ju vad som gäller när matte är där nere. Men gäller detsamma när husse är där? Nä, inte vad jag känner till? 

Det blev ett väldans liv på husse när jag påbörjade min kontroll där nere. Det gällde att sno sig på, om jag skulle få något gjort. Med blixtens fart ilade jag runt bland allt, och försökte nosa så gott jag hann. Tyvärr nådde jag inte det mest lockande stället, krypgrunden under huset, innan husse lyfte ut mig därifrån.  Men det är förstås bara en tidsfråga innan jag lyckas med det också.


Det gäller bara att överlista husse.