Nån gång...

Så var det maj. Inte för att jag bryr mig om vad tiden heter, men trevlig är den i alla fall! Gissa om jag njuter av att vara ute från morgon till kväll? Jag kan utföra mina kontroller närhelst jag vill, utan att be om dörröppning. Det är bara att resa sig när man känner för det och tassa iväg!

Eftersom skällhunden begränsat mitt arbetsområde på ena sidan den här helgen, har favoritgrannens tomt fått desto mera uppmärksamhet. Där finns ett ställe, alldeles bredvid en björk, som är alldeles särskilt spännande. Det är något där under gräsmattan, och jag har bevakat området långa stunder, men hittills resultatlöst. Men jag tassar dit och undersöker läget så fort jag är i närheten, och nån gång kommer förstås det att avslöja sig!

En ny vecka har börjat. Det blir en bra sådan, för i morgon kommer husse och hälsar på. Nä visst nä, han bor ju här! Tror jag, åtminstone?