Man har väl så roligt som man gör sig?

En väldigt lyckad helg, måste jag jama! Jag uppskattar mycket att ha sällskap där ute, och det har jag haft över förväntan. På lördagen tog matte och jag itu med diverse göromål i växthuset. Jag provlåg olika platser där. Vad hon gjorde vet jag inte riktigt, inget som inspirerade mig i alla fall. 

När vi var färdiga där inne, var det dags för fika på altanen. Själva fikandet bryr jag mig inte om, men att ligga på det solvarma trägolvet med matte nära, det är avkoppling! Där tog vi en lång paus tillsammans, innan jag kände att jag ville ta ett arbetspass i egen regi. Man har ju sina plikter.

På söndagen tog vi litet sovmorgon, och efter en god frukost var vi laddade för dagens utmaningar. Visade sig vara en av mina favoritsysselsättningar, rensa rabatt. Jo, det är säkert, jag tycker det är stimulerande! Mattes entusiasm är mera dämpad, konstigt nog? Hon har inte samma sinne för det hon slänger. Jag ser ju byten av olika slag. Inte hela tiden, men rätt som det är, kommer något spännande flygande. Tror att mycket av det arbete människor uppfattar som "tråkigt", bara beror på brist på fantasi och påhittighet?


   

En investering

Husse verkar ha accepterat att vi jobbar i ett kontorslandskap. Jag har min arbetsplats här på kanten, med bra sikt både norrut...

...och söderut. Han har sin plats på andra sidan, där han inte är i vägen så mycket.

När det är lugnt på jobbet hinner jag ta en stund och fräscha upp mig litet och...

...passar också på att titta in hos honom. Tycker det ser aningen rörigt ut där, så jag föreslår en fika? Anser själv att jag arbetar effektivast när jag är skärpt. Han är med på noterna, så vi pausar båda. Eftermiddagsfika med arbetskamrater ska inte underskattas, minsann. Det är inte slöseri med arbetstid, det är en investering i arbetsglädje!