Rabattrensning = trist

Medan matte var ute och rensade i rabatten, passade jag på att undersöka besökstätheten på den återstående lilla verksamheten på restaurang Pipiga Pilfinken. Så här i slutet av säsongen är matutbudet begränsat. Ibland har ruljangsen fortsatt i liten skala hela sommaren. Vi i ledningen har ännu inte beslutat hur det ska bli i år.

När min inspektion var färdig tassade jag över till matte, som långt ifrån verkade klar med sitt. Satte mig hos henne, och gav henne några uppmuntrande jam. Men det är ganska långtråkigt med rabattrensning, det är det. Efter en stund kände jag hur kroppen blev allt tyngre, och jag liksom drogs ner mot marken. När jag vaknade var matte borta? 

Pigg och utvilad kunde jag påbörja ännu en av dagens kontrollrundor.

Man har väl så roligt som man gör sig?

En väldigt lyckad helg, måste jag jama! Jag uppskattar mycket att ha sällskap där ute, och det har jag haft över förväntan. På lördagen tog matte och jag itu med diverse göromål i växthuset. Jag provlåg olika platser där. Vad hon gjorde vet jag inte riktigt, inget som inspirerade mig i alla fall. 

När vi var färdiga där inne, var det dags för fika på altanen. Själva fikandet bryr jag mig inte om, men att ligga på det solvarma trägolvet med matte nära, det är avkoppling! Där tog vi en lång paus tillsammans, innan jag kände att jag ville ta ett arbetspass i egen regi. Man har ju sina plikter.

På söndagen tog vi litet sovmorgon, och efter en god frukost var vi laddade för dagens utmaningar. Visade sig vara en av mina favoritsysselsättningar, rensa rabatt. Jo, det är säkert, jag tycker det är stimulerande! Mattes entusiasm är mera dämpad, konstigt nog? Hon har inte samma sinne för det hon slänger. Jag ser ju byten av olika slag. Inte hela tiden, men rätt som det är, kommer något spännande flygande. Tror att mycket av det arbete människor uppfattar som "tråkigt", bara beror på brist på fantasi och påhittighet?