För en gångs skull slapp jag!

När transportburen lyftes upp på matbordet i morse skyndade jag mig att söka skydd i ett hörn i ett annat rum. Nåt har man väl lärt sig genom åren?

Men för en gångs skull var det inte jag som dragit nitlotten! Det var Puff som packades in och försvann tillsammans med matte och husse. Här sitter hon och väntar oroligt på djurkliniken. Jag var där i höstas. Hemskt ställe!

När de kom tillbaka var Puff hur konstig som helst? Lade sig att sova på en matta...

...och vinglade omkring och ramlade överallt

Men hörru Puff, va' e're me' dig??? Klart man blir brydd över en så snabb personlighetsförändring? Jag försökte göra en litet närmare undersökning av det hela, men det fick jag inte för matte! Hon sa att Puff hade det nog jobbigt ändå??

Mattes kommentar: Puff har fått röntgat lungorna, och det såg ut som om hon har bronkit. Idag fick hon en spruta antibiotika. Den har effekt till i morgon bitti. Sen börjar det roliga, att få i Puff tabletter morgon och kväll i tio dagar. Bävar! Och de smakar inte gott, sa veterinären. Om en vecka ska vi ha telefonkontakt, och är hostan inte borta blir det cortisonbehandling. Hoppas slippa det! Men det allra viktigaste är förstås att lilla Puffisen blir frisk igen!