Det är litet pinsamt, men ibland får jag höra att jag är dum? Bara för att jag till exempel vill se med egna ögon att det regnar framför båda dörrarna, och inte bara den ena? Eller att det fortfarande blåser lika hårt som det gjorde för en minut sedan. Och att jag måste kolla det ungefär sju gånger på en kvart? Inte är det dumt? Jag kallar det en optimistisk livssyn! Att våga tro att eländet som var alldeles nyss har gett med sig, och att dessutom fortsätta tro det, trots ideliga nya motgångar, det kallar jag sann optimism!
Och det passar bra att jag tror på förbättringar, för efter veckan som kommer, så ska det bli litet mera normalt hemma hos mig, med båda mina människor på plats. Men nu blir det ett sånt där dumt uppehåll igen, och jag är tillbaka tisdagen den 20 oktober. Hoppas vi ses då! Och hoppas att ni får en skön och fin helg, både denna och nästa!
Inlägg
