En gång för länge sen...

Ni, som följt min blogg här bara på senare tid, tror säkert att jag och Puff aldrig varit vänner. Det är fel. För längesen var hon faktiskt kär i mig. Eller nåt sånt. Jag har berättat om det förut, men det är många år sedan. En så märklig upplevelse kan jag gott skriva om en gång till.
 
Det här hände innan de flyttade hit, Piff och Puff. De var emellertid rätt ofta här och hälsade på, och då ganska många dagar i taget. På den tiden var de båda små, och inte så kaxiga som idag. Visst var det väs och fräs, men jag förstod ju att de inte var riktigt stora katter, så jag brydde mig inte så mycket. Då, som nu, var Puff den som fräste mest.

Men så en dag förändrades allt. Puff kom fram till mig och kurrade! Mer och mer intensivt lät hon. Jag blev alldeles förvirrad, och visste hur jag skulle bete mig? Vi höll på så några dagar, och jag började tycka att det var riktigt trevligt att bli uppvaktad på det där sättet. Fast jag förstod inte riktigt vad hon hade för sig när hon ålade där på golvet framför mig. Litet tafatt lade jag tassen på hennes rygg, men hon verkade inte nöjd med det? 

En morgon tvingades Puff in i transportburen. Hon var borta hela dagen. När hon kom tillbaka hade hon tratt på huvudet, och mådde inte så bra. Efter några dagar var hon som vanligt igen. Förutom att hon sedan dess aldrig har uppvaktat mig igen. Undrar just vart kurret tog vägen?