Att det ska vara så svårt?

Tre dagar utan att få komma ut på patrullering tär på mitt

Jag ger upp. Hon är obildbar!

psyke. Särskilt frustrerande blir det när jag upptäcker något uppseendeväckande i gästrumsfönstret, och genast rapporterar mina iakttagelser. Jag skyndar mig till människorna och beskriver allt i detalj. Reaktion? Jam, vad tror ni? Ingen, naturligtvis! 

Beger mig därför runt i huset och kontrollerar alla fönsterna, samtidigt som jag försöker påkalla mattes uppmärksamhet. Hon verkar inte alls ha insett allvaret i det hela? Sittande på hennes sängbord gör jag ett sista försök att på så tydlig jamiska som möjligt förklara läget. Till slut ger jag upp. Inte konstigt jag blir frustrerad!

Jamiska måste vara världens svåraste språk?