Teori och praktik är inte samma sak

Det är inte ens en vecka sedan jag funderade på mattes uttalande om att jag skulle vara någon slags expert på att vara vid hennes fötter. Både min tro och mina vänners kommentarer här var att jag skulle tolka utlåtandet positivt. I teorin, ja. I praktiken, nej!

För nu är det ju så, att man kan vara hur skicklig och meriterad som helst på nära-fötterna-området, men vad hjälper det, när ens matte inte når upp till lägstanivå när det gäller att se sig för??? 

Vad händer då? Jo, man blir trampad på tassen när sagda matte håller på och fyller en kruka med jord, för att sedan ta ett steg bakåt utan att se om en katt sitter där! Man protesterar givetvis högt mot denna ojusta behandling, och inser att ens expertkunnande står sig slätt, när det ska matchas mot klumpiga människor.

Hon fick klara resten av krukorna utan min hjälp.     

Expert?

Vet ni vad hon sa, min matte? "Du är expert på att gå framför fötterna!" Just så sa hon.  Med betoning på expert.

Jag har funderat på om detta ska tolkas positivt eller negativt? Att vara expert på något är väl fint? Man är bättre än många andra inom ett specialområde. Följdfrågan blir då hur området "framför-fötterna-gående" meriteras? Med tanke på det tonläge matte använde, är jag inte helt övertygad om att hon avsåg uttalandet som beröm?  Tyckte mig nästan till och med kunna ana en liten suck som slutkläm. 

Men det kanske var av ren beundran?