Men i morgon...

Det går nog lika bra inifrån?

 

I morse var matte uppe för tidigt. Måste erkänna att hon väckte mig. Nåjam, det gjorde väl inte så mycket. Efter litet stretching och några lammbullar kände jag mig mogen att ta itu med dagens arbete. 

Det var när matte öppnade dörren, som jag upptäckte, att det var för tidigt. Stack ut nosen, och kände genast att något var fel. Det var kallt! Jag behövde inte någon betänketid, det var bara att vända på tassen och återvända till den sköna värmen. Det går ju faktiskt att fönsterspana också.

Måste också berätta att min favoritgäst har lämnat mig. Jag väntade hela natten i hennes säng, men nu fick jag sova där ensam. Riktigt tråkigt. Men hon har lovat mig att komma tillbaka, och fattas bara annat. Hon tillhör ju min familj numera.

När matte varit länge i badrummet i morse, kände jag, att jag ändå måste ut en sväng. Med "en sväng" menar jag "en sväng". Bara en liten stund senare skulle matte ge sig iväg, och då skyndade jag mig in igen. Något jag faktiskt skulle ångra senare, för matte var borta hela dagen. Och ute sken solen som allra soligast. Men, som jag tidigare jamat, ibland får man bita i den sega ödlan. Inget att göra åt saken. 

Det blir säkert sol i morgon också, och då har hon lovat hålla sig hemma, min matte.