Ännu ett område där vi katter är stora föredömen. När vi möter någon vi gillar visar vi det. Direkt, och utan omsvep. Även om vi aldrig setts förut. Vi struntar i konventioner och mallar om hur man "ska" uppföra sig. Alltså våra människors mallar.
På vårt vis uttrycker vi "vad mysig du är, jag vill gärna vara med dig", när vi träffar på dem, som vi med vår skarpa psykologiska blick märker är trevliga prickar.
Jag tror, att våra människor skulle våga vara litet mer spontana i det avseendet. Nu saknar de tyvärr spinningsfunktionen, en rejäl brist i deras konstruktion. Alltså får de försöka kompensera den på annat vis. Jag kan inte se något annat sätt än med ord.
Med detta vill jag slå ett slag för att våra människor ska våga vara spontana. Att, när man träffar någon som man tycker verkar trevlig, faktiskt tala om det. Även om man inte mötts förut. Jag är ganska säker på att den andra människan blir överraskad. Men glad! För det verkar alla bli som jag provat detta på.
Därmed önskar jag er alla en skön helg! Vi tassas igen nästa vecka någon gång.
Inlägg
