Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







söndag 18 juni 2017

Sjukhusbesök



I lördags kröp jag längs golvet in under sängen och ville inte komma fram. Då ringde mina människor till djursjukhuset.
Det är ett HEMSKT ställe!!!
Men jag hittade ingen flyktväg. Jag blev så hemskt illa behandlad sen, ni kan inte tro vad de gjorde?! De tvättade och bände, stack mig med den ena sprutan efter den andra. Sedan sa de åt matte och husse att komma tillbaka om nån timme. Efter det minns jag inte så mycket, jag blev väldigt trött. När jag piggnade till hade en klo försvunnit, den som satt litet högre upp på benet. De påstod att den satt lös efter slagsmålet. Och att jag hade infektioner både här och där efter det.
Nu tycker jag livet är riktigt eländigt. Även om jag inte har ont, för jag får nån slags morfin tre gånger varje dag. Det är okej. Men antibiotikan...den är PEST! När matte kommer med den sprutan gör jag allt för att försvara mig. Har liksom passerat min gräns för tolerans nu. Efter det kommer ögonkrämen. Kan jag till nöds acceptera. Men den förjamade TRATTEN!! Ska jag ha minst en vecka. Lyckades få den av mig förut, åh, vilken lättnad! Då kom matte och förstörde lyckan genom att sätta tillbaka den med ett extra band, så nu är det väl kört, är jag rädd? 

Min enda tröst i denna miserabla tillvaro är att få ligga så här, på husses ben. Då är livet nästan som vanligt igen, för en stund. Och vettisen trodde att jag skulle klara av det här, och bli som innan slagsmålet. Det hoppas vi på, allihopa.





12 kommentarer:

  1. Älskade Gustav! Nu får du kämpa på! Ibland är det bra att komma till vettisen även om det är läskigt. Tratten är pest, sist jag (Dui) hade det slutade det med att matte satte dit den med ett halsband,fick inte av mig den sen.. Tröstbuffar och gosa ordentligt med de dina nu

    SvaraRadera
  2. Jag försöker allt kämpa på, men det kan inte hjälpas att jag blir less på allt som tvingas på mig nu. Min tratt sitter också som berget nu, inte en chans till tvätt eller att kunna få av det irriterande bandaget. Tack för tröstbuffar, de behövs!

    SvaraRadera
  3. Men söta, fina du!! Vi tänker såååå på dig och hoppas du snart är på alerten igen och kan njuta av sommaren UTE!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack så mycket! Jag behöver en del tasshållning. Men gissa om jag också önskar och längtar efter att få komma ut!!

      Radera
  4. Det var en riktigt elak inkräktare du träffat på. Tänk om vi kunde gå samman och klå upp den? Jag gillar inte när nån gör mina bloggkompisar illa. Jag vill att du och alla andra ska må bra. Hoppas du gör det snart. Håller förstås tassarna /Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog behöva litet hjälp när det gäller att uppfostra den där katten, det är säkert! Kan bara hoppas att han fick såpass att han förstod att han aldrig mer ska tassa in här!!!

      Radera
  5. Jamars, vad jag tycker synd om dig.
    Först att den eländiga kattuslingen gav dig infektioner så att du behöver gå igenom detta.
    För det andra att du behöver ha en parabol över skallen så att du inte kan tvätta dig.
    Men, hav förtröstan, tror vettisen att du klarar detta och blir dig själv igen så går dessa dagarna rätt fort (även om du inte känner riktigt så just nu).
    Tänk bara på att snart kan du ligga under hasselbusken o njuta igen och UTAN parabolen.
    Jag och min matte o husse håller alla tassar vi kan för dig, för du måste bli bra igen och fortsätta sätta färg på min kattliga tillvaro genom att berätta om dina bravader utomhus.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte utan att jag också tycker synd om mig. Känner mig riktigt eländig just nu. Jam, tvätta sig...du kan inte tro vad jag försöker tvätta tassen de har skurit i, men det är stört omöjligt! Idag har jag inte varit så hungrig heller. Nä, nu hoppas jag det vänder snart, och att jag kan börja se ljuset nånstans där framme!

      Radera
  6. Men Gustav då! Vi blir alldeles matta i tassarna när vi hör vad du råkat ut för. Nu får du verkligen ta det lugnt en vecka så att du läker ordentligt. *stödbuff*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, vad kan jag göra annat än ta det lugnt? Trots många påjamanden blir jag inte utsläppt? Hoppas det här är över snart...

      Radera
  7. Men käre vän, så du har råkat ut! Först slagsmålet och nu detta, det är ju mer än en katt ska behöva tåla. Vi hoppas och tror dock att du snart är tillbaka på banan igen, och då får minsann inkräktarna hålla sig på mattan.
    Vi hoppas att du trots dina lidanden ändå får en någorlunda fin midsommarhelg tillsammans med dina nära och kära <3
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, det har verkligen inte varit så lätt att vara Gustav en tid, men det börjar väl bli litet mer normalt igen. Riktigt som förr blir det kanske aldrig mer, för det blir nog mer övervakning i fortsättningen. Åtminstone som inkräktaren visar sig här alltför ofta i alla fall.
      Och jag hoppas ni också hade en fin midsommar och får en härlig sommar!

      Radera