Då och inte nu

Sedan jag kom tillbaka från hotellet har jag fått en sån enorm arbetslust på nätterna? Det börjar med att jag vaknar och tar mig upp till

Dumma husse...

fönstret för att kolla läget. Eter en stunds spanande känner jag att jag bara måste få komma ut, fönsterspaning räcker helt enkelt inte! Naturligtvis uppmärksammar jag mina människor på detta, men reaktionen är inte den förväntade? Man skulle ju kunna tänka sig att den vore "men Gustav, ska du ut och jobba nu, i kylan och mörkret, vad duktig du är"!? Men nej då, hittills har jag varenda gång förvägrats komma ut! Jag blir så oerhört frustrerad över detta, och det får de minsann veta! 

När husse sedan på morgonen öppnar dörren har all arbetslust runnit av mig, och jag vägrar tassa ut. Det var ju då och inte nu som det var så spännande där ute!