När man sover på dagarna...

Jag har hittat det perfekta gömstället. INGEN kan se mig!

Fast jag får ju inte göra det FÖR svårt. Ser ni mig nu då?

Nä, nu har jag ingen lust att gömma mig längre. Här kommer jag!

Idag har jag för ovanlighetens skull varit ute några timmar. Visst blåste det, men var också ganska varmt i luften. 

Annars måste jag erkänna att jag ligger inne och vilar mig mest hela dagarna. Därför känner jag mig rätt utvilad och pigg när kvällen kommer. Och hungrig! Nästan hela min dygnsranson går åt på nätterna. Naturligtvis vill jag ha maten serverad i småportioner, så att den är saftig och god. Vem vill ha blötmat som håller på att bli torrmat? För att säkerställa kvalitén väcker jag matte när det är dags att fylla på. Det gör inget, hon ligger ju ändå bara där och sover.

På fredag kväll kommer husse tillbaka från norra landet. Det blir bra, för det är bara honom jag lyckats uppfostra till att ligga ner med magen uppåt på dagarna. Matte är okej, men ingenting går faktiskt upp emot gemenskapen husse och jag delar på eftermiddagarna, i soffan eller sängen. Fredag, kom snart!

Då och inte nu

Sedan jag kom tillbaka från hotellet har jag fått en sån enorm arbetslust på nätterna? Det börjar med att jag vaknar och tar mig upp till

Dumma husse...

fönstret för att kolla läget. Eter en stunds spanande känner jag att jag bara måste få komma ut, fönsterspaning räcker helt enkelt inte! Naturligtvis uppmärksammar jag mina människor på detta, men reaktionen är inte den förväntade? Man skulle ju kunna tänka sig att den vore "men Gustav, ska du ut och jobba nu, i kylan och mörkret, vad duktig du är"!? Men nej då, hittills har jag varenda gång förvägrats komma ut! Jag blir så oerhört frustrerad över detta, och det får de minsann veta! 

När husse sedan på morgonen öppnar dörren har all arbetslust runnit av mig, och jag vägrar tassa ut. Det var ju då och inte nu som det var så spännande där ute!