Nu är det dags för en repititionskurs

Jag tror att en uppfräschning av min jamiska-kurs till matte är av nöden. I fredags hade vi en verklig jamförbistring. Trots att jag jamade både lååångsamt och tyyyydligt vad jag ville både länge och väl, så gick hon 1) och fyllde på matskålen, och 2) öppnade dörren. När det var gosa jag ville! Hur i hela Jamlunda kan man fatta så fel?? Själv tyckte jag, att jag var närmast löjligt övertydlig, och hann bli smått irriterad innan polletten ramlade ner hos henne. 

På lördagen hände inget särskilt. En rätt vanligt jobbdag. Igår, söndag, for matte iväg. Vis av erfarenheten från i onsdags, när jag fick sitta inne hela dagen och titta på solen, såg jag till att följa med henne när hon gick ut. Nu blev det ingen sol igår, men det var varmt och skönt, så valet var helt rätt. 

Kan förresten berätta litet mer om världsmästarkatten Negus som bor i området. Inte Mitt Område, men närapå. Han har aldrig fräst eller morrat, påstår hans matte. (Tydligen har han aldrig stött på en inkräktare.) Han tassar omkring i skogen varje dag med sin husse. Flera kilometer. (Vilken hurtbullekisse!) Och vet ni vad? Han har rymt en gång! Inte hemifrån, utan från en husvagn. De hittade honom vid en bondgård efter tre och en halv timme. (Yippie, han är nog en vanlig katt ändå?)

Det blev litet sent idag, vilket helt kan skyllas på min sekreterare. Hon är bara ute och dräller i stället för att sköta sina sysslor här hemma. Som att se till att matnivån är hög i matskålen och annat viktigt. Men en bra sak har hon gjort. När hon kom hem hade hon husse med sig. Därmed överser jag med hennes frånvaro hela eftermiddagen. I vissa situationer måste man vara tolerant.