Den optimala lösningen

Som jag berättat tidigare, behöver jag en del betänketid numera innan jag fattar beslut om huruvida jag ska tassa ut eller inte? Egentligen tycker jag det är fel att stressa fram såna saker. Den optimala lösningen är givetvis att matte håller upp dörren i en lagom vinkel, så att jag kan sitta inne i värmen och samtidigt bevaka omgivningen där ute!

Jag har nu försökt praktisera denna min lösning några dagar. I vanliga fall brukar jag stå och kolla om vädret är tjänligt, och har flera gånger efter en stund råkat ut för att jag på något sätt helt plötsligt befinner mig där ute? Nu har jag i stället satt mig ner innanför dörren, och där lugnt avvaktat. När matte frågat "hur ska du ha det, Gustav?" har jag bara fortsatt min spaning utan ta någon notis om henne.

Nu måste jag erkänna, att min taktik fungerar bara till en viss gräns. Men i morse slog jag nytt rekord i dörrspaning, så helt klart är det mest en fråga om finslipning av argumenten. Det tror jag säkert?