Hon har en gammal kartong, som hon brukar lägga andra tomma kartonger i, innan de får åka vidare till kartonghimlen. När hon kom hem, slängde hon ifrån sig den tömda kartongkartongen på golvet. (Ja, hon är litet slarvig.)
Genast insåg jag vad som låg där. En äventyrsgrotta, som omedelbart måste blixtattackeras och intagas! Jag kastade mig in där, utan att tveka.
Inifrån grottan hade jag perfekt uppsikt över fiendestyrkan. När området var lyckligt befriat från motståndare, måste jag vidare in i nästa stridszon.
Läget var kritiskt, anfall kunde väntas när som helst. Jag hade varenda muskel spänd, och alla sinnen på helspänn.
Dessutom var marken minerad. Jag måste iaktta yttersta vaksamhet, och lita på att nosen skulle vara känslig nog att upptäcka alla fällor. Koncentration var bara förnamnet.
Jag lyckades ta mig välbehållen ut från frontlinjen, bara för att upptäcka att någon soldat tappat skorna i buskaget. Nya faror! Jag tog skydd där bakom, beredd på det värsta. Låg där och lurpassade en lång stund, men då ingen ägare till skorna visade sig, lämnade jag över ansvaret för bevakningen till vicekorpralen.
Vicekorpralen går på sitt skift enligt mina anvisningar.
Vadå, personlighetsförändrad???




