Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 2 mars 2018

Lisa: Och vem skulle tro på det här??



Nu ska jag berätta en historia som ni kanske inte tror på, men matte och jag kan lova att den är alldeles sann. Matte säger att hon alltid kommer fundera på vad det var som vi såg?

Det var jag som upptäckte DET först. Min svans började slå så hårt att matte kom, undrande vad det var som lät? När hon såg mitt fokuserande på något ute på farstubron tittade hon också ut. Något rörde sig där. Först trodde matte att det var en katt, fast utan svans. Men också utan öron? Och dessutom skulle det varit en jättekatt.

Så här såg DET ut, fast mera rakt i ryggen

Inte särskilt konstigt ännu, tycker ni kanske? Men hör här: DET satt på bron och gungade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och på huvudet låg den lilla tomma vattenkannan, 1-liters, som husse ställt på bron tidigare på kvällen!



Den låg på sidan uppe på huvudet, precis som på bilden ovan, med pipen framåt och handtaget bakåt. Hela handtaget syntes, kannan satt inte fast i något. Den är ju alldeles slät, och litet oval i formen som vattenkannor brukar vara. Att få den att balansera på huvudet borde vara ett konststycke? Men, matte och jag stod där i säkert tio minuter och tittade på DET som satt och gungade med vattenkannan som fastlimmad på skallen?? Till slut kom kannan i riktig svajning och föll ner i trappan. I samma ögonblick var DET borta, puts väck, utan att vi hann se vart DET tog vägen? 

Därmed är jag nöjd och har lagt det bakom mig, men matte går fortfarande och undrar vad som hände? För vet ni vad, DET såg ut precis som en havsörn! Men vem kan tro på en sån historia?? 

Att det skulle sitta en havsörn på vår farstubro är osannolikt i sig, men att den dessutom skulle sitta där och gunga, med en vattenkanna på skallen...då har man väl passerat alla gränser för trovärdighet??

Om ni kommer på nån förklaring på det här i helgen får ni gärna berätta den! För övrigt hoppas jag ni inte ska behöva frysa i helgen, eller bli insnöade. Det är ingen hyfs på den här vintern som kommer när man tror att det ska börja våras?! Må så gott ni kan!

 



10 kommentarer:

  1. Ojoj, det låter spännande det du o matte sett.
    Min matte jamar att havsörnen finns i Skåne och har blivit mycket vanligare de sista åren.
    Så visst kan det vara det, fast den måste ha varit lite förvirrad av att ta på sig en vattenkanna som huvudbonad.
    Hökar är ju också stora, här hos oss finns det många riktigt stora bjässar.
    Hoppas också att du och de dina får en lugn o rofylld helg.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur vattenkannan kunde ligga kvar där är nog det mest obegripliga av alltihop? Matte, som är litet tjockskallig, skulle möjligen kunna balansera den om hon satt alldeles stilla, men den skulle trilla av direkt om hon rörde sig. Hök eller örn, något med jättenäbb var det. De bilder vi sett av örnar stämmer inte riktigt.
      Jag och Gustav kommer ha det lugnt och skönt, utan grubblerier på vad jag sett! Hoppas ni också får det bra!

      Radera
  2. Men nu gav du oss nåt att fundera på över helgen. Jag vet inte om det finns örnar i din närhet, men jag tycker det var väldigt bra att både du och Gustav var inom hus - OM det nu var en stor rovfågel. För det kan väl inte varit skåpmonstret som förirrat sig till farstubron?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns örnar där jag bor, även om ingen här sett någon förut. Det är mycket sällan rovfåglar här, trots att såna borde vara intresserade av att besöka restaurang Pipiga Pilfinken.
      Så stor som den här var har du nog rätt i att det var tur att jag och Gustav var inne. Nä, skåpmonstret kan aldrig vara så stort, så den teorin kan avskrivas, tyvärr. Vore ju annars skönt att veta att det försvann!

      Radera
  3. Vad kan det ha varit för något som satt där? Har du kanske upptäckt en helt ny art, Lisa. Vattenkannasvalan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hugaligen, om svalorna börjar komma i den storleken! Då får jag nog hålla mig inomhus i sommar!

      Radera
  4. Men oj så spännande och lite läskigt tycker vi! Men hur kan du vara så säker på att det INTE var skåpmonstret? Är det någon som verkligen vet hur skåpmonstret ser ut??.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Litet läskigt, det tycker vi också! Jag är förstås inte säker på att det inte var skåpmonstret. Får be Gustav göra några extra kontroller framöver.

      Radera
  5. Jamarns vad spinnande, vad kan det ha varit? Vilken tur att ni såg den båda två så ni har ett vittne, hade det bara varit den ena av er som såg den så hade nog många tvivlat. Men vi jamar som Sven och Kattson - är ni helt säkra på att det inte var skåpmonstret? Den kanske kan ändra form för att få plats i skåpet och göra sig jamarliten?
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte har tittat på många bilder på örnar nu och tycker att silhuetten av det som satt där såg ut precis så. Frågan är bara hur vattenkannan kunde hålla sig kvar på huvudet så länge fast 'det' uppenbarligen försökte bli av med den?? Jam, vem vet, kanske var det skåpmonstret ändå?

      Radera