Vana - eller ovana?

Hej på er, idag är det Puff-dag igen! Tänkte jag skulle ta upp det här med ovanor. Har ni någon sådan? Fast varför kalla det ovanor, egentligen, jag tycker det helt enkelt är en vana? En av mina är att dra bort pälsen på ett speciellt ställe nere på

Vad då kal fläck? Jag vill ha det så!

ryggen. Det har jag gjort i många år. En av vettisarna sa, att det är som att bita på naglarna för människor. Att jag har en oro inom mig. Och det kan jag hålla med om. Till exempel när jag vaknar, då är jag alltid orolig att ingen ska finnas i huset. Ropar högt för att försäkra mig om att någon ska svara. Matte, alltså. Det är bara hon som räknas, på riktigt. Nästan all min vakna tid vill jag sitta hos henne. Då är jag lugn!

Sen har jag förstås mitt stora orosmoment, den andre katten här. Alla säger att han är så snäll, men jag vet vad jag vet! För att inte jama om vad gästande katter har för erfarenheter av honom?! Härom dagen såg matte den där katten som han jagade upp högt i ett träd i höstas. Den tassade på andra sidan granntomten. Kanske gör den som jag, försöker hålla sig på säkert avstånd?

Har en annan vana också. Jag krafsar. På allt möjligt, till exempel möbler, och på matte. Inte klöser, alltså, det gör jag på mitt klösträd, förstås! Nä, mitt krafsande är en förfinad form av klösning, med nästan indragna klor. Tycker det är ett bra sätt att jama "hej, här är jag!". Sånt kan väl inte kallas ovana? 

Nu är jag nyfiken på om ni har några vanor? Med eller utan o framför. 

Och så önskar jag alla en helg full av vårsol och njutning!