Det är ju en petitess...

Att vara människostödjare är bästa jobbet. Man får så mycket tillbaka. Min favoritgäst är fortfarande kvar. På dagarna måste jag visserligen sköta mitt utearbete, men på kvällar och nätter har jag till fullo kunnat satsa på mina människovårdande åtgärder. Det är givetvis inte lätt att uppfylla tomrummet efter hennes egen katt, men jag har gjort vad jag kunnat.

Min helg har alltså inneburit en mycket hög andel gos. Dessutom har min favoritgäst en egenskap jag uppskattar mycket, nämligen nattumgänge. Mina egna människor är rätt tråkiga därvidlag, de lägger sig oftast klockan förtidigt. Men gästen, hon har fattat vitsen med att stanna kvar uppe. Vi har haft det hur mysigt som helst framför teven. När det till slut blivit sovdags, har jag förstås agerat värmedyna i hennes säng.

Sedan, på morgnarna, måste jag erkänna att jag blivit tvingad att överge henne. Mina arbetsdagar börjar ju ganska tidigt, och hittills har jag inte lyckats få hennes och mina tider att överensstämma. Men det är ju en petitess i sammanhanget.

Ny uppgift igen

Idag är det en riktigt bra dag! Har fått veta att min absoluta favoritgäst och -kliare ska komma och hälsa på mig ikväll! Och hon ska stanna i många dagar! Nu kommer jag få ett mycket angenämt nattarbete den här veckan, nämligen att hålla henne sällskap i sängen, och hålla hennes fötter varma. Som  jag alltid brukar göra.

Det är synd om henne, för när hon flyttade för ett tag sedan, stannade hennes katt kvar i huset där de bodde. Så nu är hon utan en katts omvårdnad och kärlek. Det är förstås inte lätt. Jag vet därför, att jag har en stor och viktig uppgift att fylla den närmaste veckan. Jag ska bli människostödjare.
*stolt* 
 .