Oväntat nedfall

Här har det varit sååå lugnt den här helgen. Förutom en gång, när jag nästan fick skrämselhicka. Piff och jag hade varit ute en rätt lång stund, och satt båda och väntade på att få se dörren öppnas. Jag satt nere på bron, precis utanför dörren, och Piff hade dragit sig upp på räcket, som var bredvid mig. (Ja, hon drar sig upp i stolpen, ser inte klokt ut). När så matte till slut öppnade, påbörjade jag genast min intassning, men hade väl knappt hunnit mer än ungefär två tass-steg när Piff kom farande i luften ovanför mitt huvud och missade min nos med en millimeter, cirka! Gissa om jag ryckte till! Var liksom inte beredd på att det skulle regna katter? Piff fortsatte oberörd, medan jag mera avvaktande tassade framåt, samtidigt som jag höll ett vakande öga bakåt, ifall det skulle komma fler nerdimpandes.


Förutom den otäcka upplevelsen, har jag haft en jamarskön helg. Pälsen är precis lagom varm för att jag ska må bra, och kunna vara ute hela dagarna. I lördags kunde jag ligga i min grop och må gott i solen mellan varje arbetspass. Då kom förresten också hon som fyllde på min matskål när mina egna människor var borta. Jag var den förste att hälsa henne välkommen till oss. Som vanligt fick matte höra en massa beröm om mig, hur kelig jag är och så där. Vem gillar inte kel, jamar jag? Fast jag tycker kanske mer än vanligt om människor, tror jag.

Och så vill jag tacka alla som röstat på vilken bild min granne ska få! Era röster gjorde att jag inte behöver fundera mer. Det ska bli jätteroligt att överraska honom i jul. Tack, tack!

Vilken bild ska jag ta?

 1

 2

3

4

5

6

 7

Det har inte hänt just någonting idag, så jag har passat på att kolla litet på gamla bilder. Ska ju ge min favoritgranne en bild av mig i julklapp. Funderar på att ta en av dem här ovanför. Vilken tycker du jag ska ta? 

En rätt långtråkig, regnig dag har det varit. Utevistelserna har mest bestått i spanande från altanen. Både matte och favoritgrannen for iväg, och var borta en stor del av dagen. Blev jätteglad när jag äntligen hörde mattes bil komma. När hon backade in, stod jag redan vid trappan beredd att hälsa henne välkommen. 


Passade förstås på att följa med henne in, vilket visade sig vara ett klokt beslut. Hon hade nämligen med sig en räksmörgås i en av påsarna. Tror hon tyckte att jag var värd litet uppmuntran, för det var bara till mig hon delade med sig av räkorna. Räkor är smaskens! 

Det kan man väl jama var en god inledning på helgen. Jag ska få besök i morgon. Hon, som kom och hälsade på oss när matte och husse reste bort, kommer hit. På söndag ska matte jobba med något som heter kurs hela dagen. Gissar att det innebär noll tid för katter? Blir det bara skapligt väder bryr jag mig inte så mycket. Då jag har ändå inte tid för henne heller. 


Önskar nu alla er, mina kompisar med tillhörande hussar och mattar en skön helg. Och hoppas att det inte kommer några skelett och skräms!

Fördelar och nackdelar

Idag gav sig husse iväg igen, till det där som han kallar jobb någonstans långt borta i norra landet. Det får vissa konsekvenser för min del. 1) Mina arbetsdagar kommer starta vid en senare tidpunkt, för matte är slöare att kliva ur sängen på morgnarna än husse. 2) Jag får en egen säng att mysa i.


Eftersom jag för det mesta gärna kommer igång tidigt på morgonen, är det första till nackdel för mig, medan det naturligtvis är bekvämt att ha en egen säng att sträcka ut sig i. Med tanke på att jag också går miste om kvällsmassagen på husses mage, måste slutsatsen bli att det är bättre när husse är hemma. 

Husse for iväg, men min favoritgranne kom tillbaka redan idag, några dagar tidigare än han sagt. Han hade inget spännande med sig till mig, för han hade inte varit i tyska landet. Ingen påfyllning av leverkorvsförrådet, alltså. När han kom hit och hälsade på, fick han syn på min bild här på bloggen, och då bad han att få en likadan bild att ha hemma. Funderar på om han ska få det i julklapp? Då kan jag ju låtsas-vara hos honom hela tiden, något som är en omöjlighet annars. Mitt största ansvar är trots allt till människorna som bor i mitt hus.  

Någon måste ju vara artig

Det blev litet sent idag, jag fick gäster jag måste ta hand om. Tror de var nöjda med min insats, för de plockade fram blixtapparaten, och tog en massa bilder på mig. Nu har de gett sig av, så jag får en stund att fundera på vad som hänt den här dagen.

Lika härligt väder som det var igår, lika eländigt var det idag. De fyra dagarnas inspärrning nyligen bidrog nog till att jag ändå tassade ut ett flertal gånger. Dessutom var jag litet nyfiken på om restaurangen jag besökte igår hade öppet idag med. Till min glädje hade den det! Nu behövde jag inte fundera på var lunchen skulle förtäras, min granne har rest iväg några dagar. Hans dörr var med andra jam stängd redan från början. Men på hans tomt växer en konstig tall. Den är med bred än hög. Under den kan man sitta torrtassad även när med regnar. En utmärkt matplats, alltså.

Ja, sedan kom mina gäster, och jag har haft fullt upp med att umgås och vara social hela kvällen. Som vanligt var det bara jag som tog något ansvar här för den biten. Piff och Puff visade sig knappt, de låg mest inne i sängkammaren och slöade. Kan inte minnas att de ens kom fram och hälsade. Tror aldrig jag får någon riktigt ordning på dem.

 

Nyöppnad restaurang!

Idag har vi haft riktigt kalasväder. Den gula lampan har lyst hela dagen och värmt i pälsen. Till och med, att jag med god behållning kunde utöva en del meditationsövningar i min gräsgrop vid staketet mot grannen. 

Och apropå honom, idag upptäckte jag en nyöppnad restaurang på hans tomt! De erbjöd bara kötträtter, men det dög utmärkt. Efter att ha hämtat mat, (ja, det var självservering,) tassade jag iväg till grannen för att visa upp mitt fynd. Han befann sig nämligen ute på tomten och stökade med något så oväsentligt som att placera löv i en hög. 
Han uppförde sig då mycket märkligt. I stället för att bjuda in mig, och låta mig att som vanligt få äta i hans kök, skyndade han sig att stänga dörren! 

Nu är jag ju van att äta ute, till och med föredrar det, men tycker ändå att det var oartigt att stänga mig ute. Dessutom hörde jag att han senare sa till matte, att jag inte hade varit välkommen! Han kanske inte kände till att jag städar jättenoga efter mig när jag ätit? Det konstiga är ju, att maten han bjuder mig på, den får jag äta i köket? Inte mycket till logik!

För övrigt skulle det verkligen vara toppen att hitta en restaurang där ute som serverar färsk vitfisk. Förstår inte varför de är så få?

Och jag som gjorde en sån fin upptäckt!

Äntligen är det slut på vakteriet här. Att vara chef är inte så lätt, när personalen tar sig jam ideligen och ifrågasätter tagna beslut. Dessutom var jag inte tillfreds med de sanitära förhållandena, alltså att vara tvungen att krypa in i en låda för att göra det jag måste. Det minimala utrymmet kändes inte på långt när tillräckligt för en katt, som brukar ha en hel sandstrand för sig själv. 

När mina människor äntligen kom hem, märkte de att det var ganska kyligt inne, så de tog ut vedträna ur den stora kopparbunken. Den blev alldeles tom, förutom en massa spånkrafs i botten. Vilken upptäckt jag gjorde då! Här fanns en stor och rymligt toalett, som jag bara inte märkt tidigare, när veden låg där. Till mitt stora förtret blev jag dock helt bryskt avbruten i mina göranden. I stället fick jag förvånansvärt nog tassa iväg ut, fast att klockan var väldigt sent på natten. Hade det varit go'väder hade jag nog tagit chansen till litet nattröj, men det både blåste och kom ner blött. Efter att ha avslutat det jag påbörjade inne, jamade jag till om insläppning igen. Kunde konstatera, att de saboterat min fina toalett genom att fylla den med ved.


Jag blev förstås jätteglad när matte och husse kom tillbaka. Att bli extra spralllig och busa med Piff var i det läget ingen särskilt god idé. Resulterade i dubbel påhoppning med skrik och fräs, mattes Felliway-sprayande och åtskiljande i varsina avdelningar ett tag. Att rusa till klösplattan och köra några repor var bättre. Gjorde det när jag fick vara ifred i min del av huset. Passade också på att leka kattunge-leken. Man lägger då öronen bakåt och rusar litet allmänt omkring, och hoppar upp på och ner från olika ställen. Var riktigt kul en kort stund. 


Tror det var biverkning av för få trädrusningar. Det är nog litet farligt att dra in på dem sådär hastigt, och utan avvänjning. Man blir mossig i skallen, tillbaka till kattungedomen och så. Men jag litar på att ni inte skvallrar. Diskretion hederssak, eller hur?

Mitt ansvarsfulla arbete har börjat

Jaha, här ser ni högste ansvarige för hus och säkerhet fram till söndag kväll. Som ni kanske kan utläsa av min bestämda blick, tar jag min uppgift på största allvar. 

Det var aningen irriterande att inte få tassa ut och utföra mina morgonrutiner utomhus, men jag har inspekterat att lådorna är i ordning som de ska. Blir väl tvungen att kliva in där så småningom. Även om jag klarar av att hålla mig länge, är tre dagar i längsta laget.

Piff och Puff har tack och lov insett att jag är jag. Det tog ett tag efter pensionatsvistelsen, men nu luktar nog min päls Gustav igen. I början stank jag, så jag knappt kände igen mig själv. Fick göra en riktig storrengöring för att bli som katt igen.


Har hört jamas om vitt nedfall, så egentligen är jag ganska nöjd med att få jobba inomhus några dagar. Dessutom har matte lovat att hon inte ska resa bort på minst åttiotolv dagar, eller om det var hundratrettiofemton, jag minns inte så noga. Länge var det i alla fall, det är huvudsaken. Det ska bli skönt när allt är som det ska igen, alltså precis bara vanligt.