Matte säger ofta att jag är en ovanlig katt. Jag hittar nämligen aldrig på något som människor kallar bus. Att busa kan visst vara både positivt och negativt. Vad jag förstår, är det den negativa varianten hon menar. Ur hennes synvinkel, alltså.
Vad är det då jag inte gör?
Jag hoppar aldrig upp på bord och bänkar. Tror hon. Jag är bara tillräckligt smart att aldrig göra det när hon är hemma.
Vidare välter jag aldrig ner blomkrukor eller annat. Detta är sant. Men det beror givetvis på min smidighet och ypperliga förmåga att bedöma avstånd och göra platsberäkningar.
Sedan klöser jag aldrig på nånting här inne. Detta anses visst obegripligt nog som ett bus, vilket endast visar de tvåbentas begränsade inlevelseförmåga. Bara för att de själva inte verkar behöva klösställen? Att jag inte klöser här inne, beror naturligtvis på att klösträden står som spön i backen där ute. Jag har också här inne något som ska föreställa ett klösträd, men det är så löjligt litet och ynkligt. Inget jag befattar mig med.
Sammanfattningsvis, inget av det ovan jamade är, som jag ser det, bus. Om man hoppar upp på bord, bänkar och annat är det för att se bättre. Välts blomkrukor eller andra föremål ner, har de förstås varit felplacerade. Och att klösa är ett grundbehov, och uppfinns enligt regeln "själv är bäste katt" om vi inte ges bra grundmaterial.
Nä, busar, det gör jag aldrig.
Kattsons One-Liners
1 år sedan