Dessa människor!?

Om ni tittar riktigt, riktigt noga ser ni mig! Det är jag som har svans och står mitt i bilden bredvid björken!

Matte har tittat förundrat på mig, när jag legat på gräsmattan och stirrat på en viss fläck bakom björken. Litet blött nedfall har inte stört min koncentration. Flera dagar har jag tillbringat så. Alldeles stilla med fast blick framåt och nedåt. Inte hela dagarna, förstås. Jag har ju en hel del andra åtaganden att bestyra. 

Hon började undra vad jag hade för mig, min matte? En platt gräsmatta kunde väl inte härbärgera några särskilda hemligheter? Oj, oj, jag jamar bara: Människor! Inte avsätter jag så mycket tid utan anledning!?

Och snopen blev hon när sett mig hämta första musen där! Det var när jag var på väg att hämta nästa, som bilden här ovanför togs. För att inte störa mig var hon finkänslig nog att ta den från mitt hus, så avståndet är rätt stort. 

Nu har hon lärt sig i alla fall att det finns en anledning till att jag ligger länge och tittar på en gräsmattefläck!