Teodor

När det händer något konstigt i mitt hus, att det försvinner saker, eller så, brukar matte alltid säga att det är Teodor som varit framme. Ända sedan hon var barn har han ställt till med förtret litet då och då. 

Nu har vi till vår stora förvåning upptäckt att det finns en Teodorkatt också! Se bara:

Matte hörde en konstigt buller, och såg en katt som lekte med en boll.

Teodor puttade till den så att den for in under bordet,

sedan kastade han sig på golvet, snodde runt och hade sig.

 Teodor busade på, och stirrade på oss med sina spökögon,

han tassade runt i nån slags voododans, tror jag,

och så avslutade han med att välta ner borsten som matte brukar borsta av bordet med, den som hänger på elementet.

Medan jag, jag bara satt och tittade på, lugnt och beskedligt.

Två på en bänk är en för mycket

Puff: Och vad gör du på min bänk?

Gustav: Hörru du, jag kan inte påminna mig att du har någon slags ensamrätt på den här platsen? Har du betalt hyra, eller?

Gustav: Jag låtsas inte om henne...

Gustav: Fast jag skulle ju kunna undersöka monsterskåpet?

Puh, ansiktet är räddat! Nu måste jag se upptagen ut..

Puff: Sådär, ja...

...ordningen är återställd

Harrys och Bulls, JA!

Nu vill jag jama till alla som besöker Halmstad och är hungriga, att äta på antingen Harrys eller Bulls. Och varför det, då? Jo, vet ni vad de gör? De betalar hela hyran nästa år för katthemmet Kattfoten! Och det kostar drygt trettioåttatusen pengar! Jag tycker det är värt både svansdans, tass-stamp och jättekurrande från oss!
 
Förresten borde de få en dekal att sätta på dörren, så att alla kan se att här är en restaurang som hjälper katter.
Jag är säker på att många människor skulle välja att äta hos dem just därför. 

Själv har jag litet svårt med den typen av fina restaurangbesök. De har bestick och andra högst onödiga attiraljer som man förväntas använda, och inte kan jag mycket om bordsskick heller. På de restauranger, där jag är stammis, är det betydligt enklare, men jag tror inte att innehavarna där är särskilt villiga att bekosta några katthemshyror?


Min matte och husse vet i alla fall var de ska gå och äta när de kommer till Halmstad. 

Avslöjad

Helt plötsligt kunde jag sätta ner tassen på altanen utan att drabbas av akut köldchock. Tyvärr var det i stället alldeles vitt i luften. Utökade ändå min arbetsdag ute med det tredubbla, säkert. 

Min favoritgranne reste bort över helgen, men innan han for skvallrade han för matte. Det var litet pinsamt. Han berättade för henne, att det var hos honom jag varit dagen innan, då när matte trodde att jag var ute på min inspektionsrunda. I stället hade jag knackat på hans fönster, och bett att få komma in i värmen. Arbetslusten har faktiskt upphört att finnas till, så länge som det är så här ute. 

Med andra jam är en tredubbling av arbetsdagen ute inte någon dramatisk ökning. Eftersom jag inte hade någonstans att smita in nu, så fick den närmaste omgivningen en genomsökning. Gjorde en extra kontroll under fågelbordet. När jag tittar på markekn inifrån fönstret, sitter det alldeles tjockt med fjäderstekar där, men så fort jag vill stifta en närmare bekantskap, så dunstar de bara. Då ledsnar jag också, och drar. Är det så de vill ha det, så. Jag är inte den som är den. 

Och så var det missförståndet med musen i lördags...

 Ha-ha-jam! Skulle JAG smyga på en TYGmus???

Inte vet jag vilken katt som lekte med den där löjliga saken

Jag bryr mig inte ett dugg, ser ni väl!

Vilken fånig regel!

Jag har fått ett paket!!...Hmmm, vad står det?

Låt mig läsa..."Från...Supercat"? Supercat!!! Jäpp! Äntligen något riktigt lovande!

 

Vad kan Supercat ha skickat till mig? Så nyfiken jag blir! En musfarm? Grillad kaninstek? Hundratjugotolv Dentabitsaskar?

*Nosa, nosa* mmm, det luktar gott här...fisk? Fast riktigt säker är jag inte...väldans svagdoftande firre i så fall...

Luktar inte lika starkt här...och vilken marodör har saboterat paketet med en massa onödiga plastremsor? Ska man inte kunna komma in i det?? Katten också, att man ska få ett oöppningsbart paket! 

Gustav: Kom, matte, det är något fel på paketet!

Matte: Fel?

Gustav: Det går inte att öppna, ser du väl?

Matte: Men Gustav, det är ju en julklapp! 

Gustav: Och??

Matte: Det betyder att tomten kommer med det om precis tre veckor.

Gustav: Vadå tre veckor? Det ligger ju här? Nu? 

Matte: Jag vet, men det är bara så det är. Du måste vänta.

Gustav: Förstår mig inte på alla era larviga regler..., men jag önskar i alla fall mina kompisar en så bra helg som möjligt, fast det är så förjamade kallt om tassarna!

"Vänta i tre veckor"....*mutter, mutter*

Om jag skulle byta bana?

Jag står och funderar. Överväger för och emot. För att tassa ut talar ett alltmer påträngande behov att utföra vissa saker. Emot talar den förjamade kylan och att det föreligger ett visst hinder längs vägen.

Jag har en känsla av att någon stirrar på mig?

Nu har jag ju med åren utvecklat en tasstoppskänsla för diplokatti. Undviker så långt möjligt att ta strid med motparten, utan försöker lösa problem genom förhandlingar, typ 'jag undviker dig, så kan väl du låta mig vara ifred'.

Vid tillfällen som här ovan är detta min generallösning. Jag visar då min välvilja genom att antingen a) dra mig tillbaka litet försiktigt, eller b) smyga längs väggen bort till dörren. Kanske skulle söka mig en framtid i diplokattkåren?

Ledsen idag

 

Jag är litet ledsen idag. Min allra första kompis i blogghuset, Bazze, tassade igår över Regnbågsbron. För mig var han Polar'n. Det finns ingen annan som kan bli det. 


Han var min raka motsats. Han tillät ingen att sätta sig på honom, det blev en rak höger direkt. Runt honom hände det saker, hela tiden. 

För att ni ska förstå litet av hans personlighet, har jag kopierat vad han tassade ner för nästan exakt tre år sedan:


"mjauu...igår hade jag (k)attans roligt. Alltså vad påsar och lådor är intressanta att utforska...hjälpte (?) matte att pynta inför 1a advent men det såg inte ut som hon uppsKATTAde det....varåarå..om det ligger på golvet eller står på bordet,,,

Å du...förra våren var jag i slagsmål med en räv...det slutade hos han som sticker en...men då var jag spak inte ett vrål på hela vägen...ena tassen var nästan helt avbiten och jag hade djupa rivsår....så de opererade mig och sa att det är MYCKET ovanligt att rävar ger sig på katter.....MEN det var ju jag som ANFÖLL honom....

Om spyor ....Hårbollen släpper ifrån sig hårbollar...mina dagars upphov...½ ruttna råttor UNDER mattes säng...det luktar inte rosor....säger matte då----nej nu ska jag släpa iväg med min favvotomte där den ska vara.....mjau å ha de gött !!!!!"

("Hårbollen" var en katt som bodde hos Bazze ett tag, de var inte så goda vänner.)

Det kändes som om Bazze alltid var på språng, oberäknelig, en riktig tuffing. Sin matte älskade han. Jag tror det var den enda han riktigt brydde sig om. Fast han gjorde sina uppfostringsförsök även med henne. Stundtals hade han en dödsdom hängande över sig, men lyckades bli benådad hela tiden. Till slut blev det Skaparkatten själv som kallade hem Bazze. 

Jag tror Han behöver någon som rör om bland molnen litet där uppe. Tack för alla glada stunder du gett mig, Bazze!