Passerat bäst-före-datum

Förutom att jag mådde rätt pyton ett tag på eftermiddagen, har inte så mycket hänt idag. Hade väl fått i mig en mus där bäst-före-datumet var passerat, eller så. Jag brukar inte vara så noga med att kolla sådant. 

Vet inte hur ni gör, men jag brukar annonsera högjamat om vad som är på gång, samtidigt som jag skyndsamt söker efter ett mjukt underlag. Det låter ungefär ja-ou-ja-ou-ja-ou i ett högt tonläge, nästan som en sopran, och med min starkaste volym. Ni vet, den där styrkan man har på rösten, när man ska uppmana en inkräktare att dra nånstans.


Det är ett tvärsäkert sätt att få fart på matte och husse, de kommer rusande direkt. Visst är det bra att de pysslar om mig, men jag gillar inte att jag inte får spy där jag vill, utan att de alltid hänvisar mig till golvet?

Ute har det varit något mer tass- och pälsvänligt väder idag, så min utevistelse har nog tjugodubblats jämfört med igår. Ändå en ganska blygsam siffra, som innebär enbart kontroll av absoluta närområdet. De flesta av mina kompisar verkar ha ett riktigt jobbigt uteväder, tänker medlidsamt på dem. Visst börjar vintern alldeles för tidigt?

En jamarslö dag

Har förstått att marken blivit vit hos flera av mina kompisar, så egentligen skulle jag väl inte klaga. Hos mig är marken fortfarande grön, men det måste varit något i luften idag, som totalt omöjliggjorde utevistelse. 

Redan direkt på morgonen insåg jag, vad som var på gång. Sex gånger öppnade matte dörren för mig, och på sjätte försöket var jag nästan utanför dörren med alla fyra tassarna, innan jag kom på bättre tankar, och vände om. Litet senare kom husse, som nu återvänt från norr, och när han öppnade hände det där som hänt med matte också, på något sätt kändes det som en stöt bakifrån, och så upptäckte jag, att jag befann mig på utsidan dörren. 


Nåjam, jag passade på att uträtta det som måste göras, men sedan tänkte jag sätta mig på väntebyrån på altanen. Vem satt där redan, om inte Piff? Alltså placerade jag mig närmast dörren i stället. Strategiskt, trodde jag. Men vad hände när matte öppnade dörren? Piff kom flygande, det verkar ha blivit en mindre trevlig ovana hos henne. Hon trängde undan mig, och hann först in i alla fall. Mycket märkligt!

Vi var i alla fall helt överens om att dagens utevistelse som allra längst i minuter kunde räknas på framtassarnas klor. En riktig slödag, med andra jam.

Det går väl lika bra att spana inifrån??

Vad tycker ni om den här?

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om mattes senaste påhitt. Som väl alla vet vid det här laget, fogar jag mig nästan intill utplåning i allt hon gör på mig (utom kattkrage...uschjam!), så därför fick hon utan protester från mitt håll spänna fast den här mojängen runt min hals idag. Hon menar, att jag nu blir en ytterst reflekterande katt. Jag känner väl mest att det är ytterligare något som spänner runt halsen. Och jag är inte helt säker på att jag kommer tolerera den där fliken som hänger på ryggen. Fast litet stilig ser jag ut, förstås. Nästan aningen säkerhetskattaktig?

e

Chefen för insatsstyrkan?

  
Matte var alltså på djuraffären idag. Det är nästan så jag funderar på att flytta dit. Eller åtminstone vara nära en som jobbar där, för vet ni vad?! Hennes katt har fri tillgång till mat! Vad jag kan förstå, menas med det, att den katten får äta när den vill, och hur mycket den vill! Nu väntar jag bara på att matte ska ta till sig detta synnerligen eftersträvansvärda beteende.

Man får ta till litet knep

Idag har pälsen blivit ordentligt vädrad. Var aningen tveksam på förmiddagen om jag alls skulle jobba idag, men hur långtråkigt är det inte att bara vara inne? Efter ett antal tillbakatassanden i dörren, och en alltmer frustrerad matte, bestämde jag mig till slut för att kasta mig ut i blåsten.

Hade inte inspekterat mer än ena hörnet av min tomt, när jag upptäckte en enorm skällis som sprang omkring alldeles utanför mitt hus! Uppsökte givetvis skyndsamt den säkraste platsen jag känner till, min altan. Skällisar ska absolut ha en tvåbening efter sig i ett band och inte rusa omkring på andras områden, det är min bestämda uppfattning. För att ha litet säkerhetsmarginal väntade jag på bordet en bra stund sedan den försvunnit. 

Ja, jag veeet, jag får inte vara på bordet. Matte har besynnerliga regler, det är en av dem. Det är ju från bordet jag har bästa utsikten?! Så länge som jag inte ser henne, struntar jag i hennes fåniga påhitt. Det går fort att hoppa ner, om jag hör dörrhandtaget tryckas ned. Hon är nöjd när hon får bestämma, och jag är nöjd när jag slipper åthutningar. Så jag låter henne tro, att jag är en lydig katt, så är alla tillfreds.

Så en helt annan sak. Inte alls viktig, men ändå. När matte var långt nere i franska landet, såg hon ganska många katter. Men en sak var annorlunda: Alla katter var antingen vackert guldfärgade, som jag, eller så såg de ut som siameser och var gråa. Någon annan modell fanns inte! Det måste ju vara en stor brist, att där till exempel inte finns några svarta katter? För visst är det något med att det är tur med svarta katter, eller hur? Det är vad jag har hört i alla fall. Tror att vår president Sippo vet närmare besked.

Önskar alla kompisar i alla färger en jamarbra helg på alla sätt! Vi tassas på måndag! 

Hundrasjuttioelva katter i en kattask

 Puff: Vad jamar du? Och vilket konstigt jam du fått!

Gustav: Dumskalle! Det där är inte jag, hör du väl!

 Men vem katten gömmer sig där inne??

Nu har det alldeles slagit slint i skallen på matte. Jag lovar på hedertass! Hon har stuvat in en massa katter i en liten, liten ask! Det är alldeles förskräckligt. Vi kan höra dem jama både argt, hest, pipigt och med basjam, plus en massa andra konstiga jam. Måste finnas minst hundrasjuttioelva katter där inne. Vi blir alla tre uppriktigt oroliga för de stackars katternas väl och ve, men vet ni vad matte gör?? Hon skrattar! 

En sadist, det är vad hon är.

Hur fuskigt kan det bli??

 Nu e're min tur!

 Åååh hopp! Det gick ju bra!

 Här va're hinderbana...

 Vart tar du vägen, syrran???

Jag ser det...jag ser det!

Det hände något oerhört igår kväll! Jag hade gått och lagt mig i min fåtölj, matte borstade tänderna och allt andades lugn och ro inför natten. Tyvärr sov jag så djupt, att jag inte uppmärksammade vad som höll på att hända.

Piff hade tydligen misstrott min skicklighet som monsterfångare, och hade påbörjat en egen expedition i monsterskåpet! Denna underlättades förstås av att matte äntligen gjort en lucka där inne. Typiskt att hon skulle göra det när jag sov. Jag som tidigare på dagen varit så angelägen om att äntligen få göra upp med fulingen. Då var det fullproppat i skåpet, minsann!

Matte berättade att Piff hade varit där inne jättelänge. Till slut hade matte tagit ficklampan för att se vad Piff höll på med. Kanske var hon orolig att monstret slukat Piff? Då låg Piff och sov i lergrytan! Man tar tassen för pannan! Somna på sin post!!!!! 

Och inte ville hon jama idag om vad hon sett där inne...

 

Bort med skräpet!

Hörru matte, varför är dörren stängd??

Sådärjam...

 Verkar ju  helt normalt där nere...

 Men det var en jamrans massa bråte i vägen här uppe

Att hon aldrig kan lära sig att städa bort skräpet?!

Det var urtrist väder idag, så vad var lämpligare än en ordentlig koll efter skåpmonstret? Hade varit, alltså, om inte själva monsterhålan varit helt oåtkomlig för alla onödiga grejor matte ställt i vägen. 

Har inte gjort någon inspektion där inne på eeevigheter, så hon borde verkligen har förstått att det var dags. Nu fick det bli enbart en kontroll på avstånd. Ingenting särskilt såg jag, men doften signalerade att monstret fortfarande har sitt tillhåll där. Nu väntar jag bara på att matte ska rensa översta hyllan, så att jag äntligen ska få lägga tassarna på fulingen.