Enklaste lösningen

Jag tassar in helt aningslöst vid lunchtid för att få litet i magen. När jag svänger in runt tröskeln, ser jag, att det redan sitter någon och äter vid min matskål! Men vad nu? Jag stannar upp, och fortsätter sedan sakta och försiktigt framåt.

Ingenting får man ha ifred för fröknarna...inte ens sin privata matskål...

Klart att det är Piff som sitter där, helt struntandes i att detta faktiskt är mitt högst privata mathörn sedan nästan åtta år tillbaka. Jag sätter mig avvaktande ner en stund bakom henne, men hon visar inga tendenser till att bege sig därifrån. Funderar ett ögonblick på hur jag ska tackla situationen, och kommer fram till att det  bara finns en utväg för en hungrig katt.

Varför jag måste utöka vakthållningen

Det händer oväntade och otrevliga saker på min tomt. Utan förvarning tycks den ha förvandlats till allmän kattgenomfart. Detta är givetvis en oönskad utveckling. Härom dagen passerade inte mindre än tre olika katter i mitt absoluta närområde, nämligen där mattes bil står. Inte nog med det, två av dem hade fräckheten att skvätta på hjulen! Den tredje har jag en viss, påtvingad fördragsamhet till, för den bor tillsammans med skällhunden i grannhuset under sommaren. Vi har stött på varann av misstag ett flertal gånger under årens lopp, och vi har utvecklat en slag vapenstillestånd kan man jama. Det är en kattfröken av modell boll. Tror inte det är bara päls.

Med de andra två är det mera illa. Om jag inte missminner mig, är en av dem just densamme som jag utväxlade ett större jamningsutbyte förra året, vilket efter ett tag resulterade i besök hos sticktanten och inomhusfängelse med tratt. Ve och fasa!

Det här är den stora nackdelen med sommaren här, att det helt plötsligt kommer hitresande katter som ska ha semester. Och att dessa inte är artiga nog att nöja sig med stället de bor på, utan helt skrupellöst tassar in för att lägga beslag på Mitt Privata Område.

Min midsommarhelg

Och där ligger ni och flämtar? Väl? Men det var ju det här vi längtade efter när det var alldeles vitt, och visst är det här är betydligt bättre?

På midsommarafton fick jag en massa gäster, vi grillade tillsammans och hade det så mysigt. Det tappades litet makrillbitar på marken, turligt nog. Grillad makrill är smaskens! Jag tassade runt och underhöll gästerna genom att inbjuda till kelning. När alla hade åkt iväg var klockan sent, och jag kände mig rätt nöjd med att få komma in och lägga mig och få vara alldeles för mig själv.

Kan dock meddela att min inneboende, Piff, var ute och slarvade hela natten. Hon kom inte hem förrän det var sent på morgonen, helt uthungrad, för hon har ju inte fattat grejen med uteserveringarna. Hon tror fortfarande att mat bara kan serveras i skålar på mitt golv, inomhus.

På lördagen tog vi det litet lugnt allihopa, men igår blev det en rätt trist dag. Det började precis som en vanlig dag, jag var ute i finvädret på förmiddagen och hade det bara skönt. Vid lunchtid började det suga i magen, så jag tassade in för att äta en bit. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag fick nämligen inte komma ut igen förrän det var kväll. Hur långtråkigt som helst.

Alltihop bara för att matte skulle stryka på något på min stora trätrappa. Inte en, utan två gånger! Och så skulle det torka emellan. Under tiden var jag och Piff fångar här inne. Vi protesterade förstås skarpt båda två, men dessa mottogs förstås som vanligt, med avslag.

På kvällen ville matte ge oss litet kompensation i form av tonfiskmousse. Likadan som jag fått tillsammans med det vita giftpulvret. Piff och Puff bara slafsade i sig, och smaskade allt de kunde, men jag kunde inte ta mer än en enda slick, sedan var det nog. Fick så obehagliga associationer. Det verkar som om, har jag en gång fått en sorts mat förgiftad, kan jag inte äta den sedan, även om den är giftfri. Det fick bli några extra Dentabits i stället. Piff och Puff fick dela på min mousse, de var nöjda.

Idag har jag inte fått uträttat så mycket. Skuggläge har gällt. Få se nu när det börjar bli litet mer lagom arbetstemperatur på kvällen, det är väl troligt att det blir nattskift. För nu är vakthållning högprioriterat. Ska jama mer om det i morgon.

Dag tre, och trevlig midsommar!

Jahajam, så var det dag tre av tablettplågande. Matte var uppe tidigt i morse, för hon och husse skulle iväg nånstans. Bland det första hon gjorde, var att öppna en makrillburk. Precis som jag befarat, var burk två omöjlig att förtära, åtminstone pulverbeströdd. Och det som var så gott igår!? Det är mycket märkligt. Matte såg inte glad ut när jag jamade min åsikt om födan. Hon hade inte tid att hålla på mer, sa hon, och det var bra, för när jag tassat ut fick jag en skål med torrkulor ute på altanen.

Att få mat där ute brukar betyda att jag ska passa huset ganska länge.  Så även idag. De vinkade hej då på morgonen och kom inte tillbaka förrän sent på kvällen. Jag blev förstås glad när jag hörde bilen, och tassade skyndsamt iväg för att hälsa dem välkomna. Eftersom jag varit ute hela dagen, var det riktigt trevligt att få komma in en stund. Ännu trevligare var det att se innehållet i en av påsarna. En hel rad med kattmat!

Matte öppnade den ena, den som det stod tonfiskmousse på. Ja, ni kan nog gissa vad som hände sedan? Naturligtvis skulle moussen förgiftas. Men nu blev det precis som igår med makrillen, första smakprovet var riktigt gott, och jag åt upp alltihop. Då blev matte så glad, att jag skulle få litet utan gift också, men då ville jag inte ha mer. Det var det en som ville! Puff tyckte att det var nästan det godaste hon ätit. Men hon hade ju inte heller blivit förgiftad innan.

Nu är det visst något som heter midsommar. För min del innebär det att jag ska få en hel del besök. Kommer därför förmodligen ha fullt upp att ta tass om alla mina gäster, så det är inte säkert jag har tid att tassa ner något i morgon. För säkerhets skull önskar jag redan nu alla mina kompisar en riktigt trevlig midsommar med mycket extra god mat och kanske en hutt grädde till det. Ha det så jättemjausigt!

Urk blev smaskens

Vad var det jag jamade igår? Idag luktade blötmaten urk, så jag bara viftade förnärmat på svansen och tassade därifrån. Då hällde matte på litet mera sås, men vad hjälpte det, när maten redan var förgiftad?

Eftersom matte vägrade flytta sig ifrån matskålen, gjorde jag en liten eftergift, och tog en slick. Oätligt! Precis som jag visste!

Matte såg fundersam ut, och efter en stund öppnade hon skafferidörren och hämtade fram och öppnade en burk makrillfiléer i tomatsås. Helt himmelska dofter spred sig i köket! Jag blev riktigt upphetsad och förväntansfull. När tallriken kom på golvet med en liten bit makrill tvekade jag inte. Förgiftat eller inte, jag slukade allt på bara några tuggor. Jag var nöjd, och det verkade matte också vara.

Sedan har jag varit ute för det mesta, men jag har tagit det litet lugnt idag, och hållit mig mest hemomkring. Tror att det här maskeriet tar aningen på krafterna. Nu är det bara en tablettdag kvar. Undrar just om makrillen är lika god i morgon?

Fyjam så äckligt

I morse hände något otrevligt. När jag vaknade mådde jag pyton, och skyndade mig till närmaste mjuka matta för att spy. Matte hade nog hört det där ljudet jag gör när jag mår illa, för hon kom rusande och puttade bort mig från mattan precis när spyet var på väg ut. Det som kom var riktigt äckligt, tyckte matte. En massa rött, och mitt i allt simmade en lång, vit mask. Det var det otrevliga.



Sedan artade det sig till det bättre, för matte hämtade fram en påse blötmat, med sås, som jag älskar. Tyvärr förgiftade hon alltihop med ett vitt pulver. Jag åt upp nästan alltihop ändå, för såsen var bara så oemotståndlig. Puff stod på andra sidan köksdörren och var mycket upprörd, för hon hörde nog att jag smaskade på något gott. Hon kunde ju inte veta att maten var nästan helt förgiftad.



När jag kom in nu på kvällen ställde matte ner skålen med resterna från i morse. Var faktiskt litet hungrig, så jag slickade i mig alltihop. Nu säger min erfarenhet mig, att jag i flera dagar kommer bjudas på den här maten. Samma erfarenhet säger att den kommer smaka sämre för varje dag, och att matte och jag blir oense om att riktigheten i att lämna maten. Hon menar, att jag absolut måste äta upp allt. Jag tycker inte att jag ska tvingas käka äcklig mat. Men jag hoppas förstås att hon ska hitta nån riktigt god sås, så att vi slipper fajtas.

Mitt nya rekord

Någon som vill utmana mig och slå mitt rekord?

Vi skulle få gäster, och då verkar det finnas en slags regel, nämligen att snabeldraken måste tas fram. Inte nog med det, husse belamrade sängarna med stolar och annat som vanligtvis har sin plats på golvet. Gardiner lades upp på elementen, det såg inte klokt ut. Hela huset blev konstigt och otrivsamt. Ändå valde jag att vara inne. Måste ju bevaka, att de inte fullständigt ruinerade mitt hem.

Som kontrollant duger det inte att smita undan, och, som ni ser på bilden, tog jag min uppgift på största allvar. Med vrålmonstret precis nedanför svansen måste jag förstås vara ytterst uppmärksam för dess rörelser, och vara beredd på att den skulle attackera. Nu vågade den sig inte upp till mig den här gången. I alla fall slog jag personligt rekord i grenen "kvarsittande i snabeldraksnärvaro".

Någon som slår mig?