 |
| Det är ju HÄR jag vill äta, matte! |
Eftersom jag till slut insett det meningslösa i att försöka få mina människor att förstå jamiska, har jag ändrat taktik. Jag har börjat tillämpa kroppsspråket. Alltså, jag visar vad jag vill genom att visa med hela kroppen. Som när det ska serveras mat, till exempel. Om jag ställt in mig på att äta i matrummet, och skålen ställs ner i köket, låter jag bli att ta något. Avvaktar lugnt en reaktion. Efter en första förvåning, brukar budskapet gå hem. Skålen tas upp igen, flyttas ut i matrummet, varvid jag med god aptit hugger in på måltiden.
Samma sak när det gäller att tassa ut. Går de till fel dörr, sitter jag kvar. Men väljer de rätt dörr, följer jag efter. Ibland kan de inbilla sig alldeles tokigt, och tro att jag vill ut, när det är mat som gäller. Då sitter jag förstås kvar, vilken dörr de än går till. Och följer efter när de går till köket.
Man kan tycka att det är övertydligt, men effektivt har det visat sig vara. Och det är väl huvudsaken, eller hur?
Inlägg
Åh så bra att du har lyckats få dem att förstå! Du har jobbat hårt! Nosbuffar
SvaraRaderaNär det inte går med de små medlen får man ta till storsläggan!
RaderaÖvertydligt var rätta ordet, men det behövs ibland när det gäller våra människor.
SvaraRaderaKlart att du ska ha din matskål där du själv väljer att dinera.
När jag var liten , 12 veckor, och kom hem till mina människor hade dom fått för sig att jag skulle äta i köket.
Jag ansåg att det var rent oförskämt, jag skulle ju givetvis inta mina måltider i matrummet precis som dom, så jag satte mig helt enkelt ner i en hörna där och där satt jag tills dom flyttade matskålarna dit.
Behöver jag jama att dom aldrig flyttades tillbaks till köket?
Ozzy
Tänk vad duktigt av dig att börja med uppfostran så direkt! Jag har försökt olika metoder genom alla år, det är först nu som jag kommit på det här. Efterklok kan jag vara, och jama att jag skulle börjat tidigare, men bättre sent...som du vet!
RaderaOch så bra att dina människor uppfattade ditt budskap så väl!
Men du är ju hur tydlig som helst med ditt kroppsspråk. Nästan övertydlig. Hur kan det bli missförstånd då??
SvaraRaderaDet är det som är grejen, nu har det börjat fungera som det ska! Men det krävs en så här tassfast, för att inte jama kroppsfast, visning!
RaderaMed människor MÅSTE man vara övertydligt har jag också märkt :)
SvaraRaderaTassklappar o Nosbuffar
Så är det, och det är väl bara att acceptera, gissar jag?
RaderaDu är sååå smart!
SvaraRaderaNu har de ingen chans att MISSförstå budskapet ;-)
Nosgos
Visst är jag? ;-)
RaderaDumt bara att det skulle ta så många år att komma på det!
Det är klart att man måste visa vart man ska äta, håller vi tass på.
SvaraRaderaDu visar ju så bra vart du vill äta, jamar vi
Tasskram på dig kompis
Jo, jag har lärt mig hur man ska göra. Till slut! :-)
RaderaAtt de flesta tvåbeningar har svårt för jamiska (som är så enkelt) har vi väl alla insett, men de är ju tyvärr inga hejare på kroppsspråk heller. Men med din pedagogiska och tålmodiga taktik förstår de kanske till sist även om det tar tid, och det får man väl leva med?
SvaraRaderaMåste ge mina människor det erkännande att det faktiskt uppfattat vad som gäller nu. Att sitta kvar, resp. visa vägen har varit effektivt! Så det GÅR nog att lära dem? Tror jag?
Radera