Inlåst

Det här innelivet är verkligen påfrestande. Passar inte mig alls. Blir riktigt deprimerad, faktiskt. Nu har det äntligen blivit aningen mindre kallt, men vad är det i stället? Blött!
Har inte kunnat hitta en enda torr plätt? Och när jag ändå är igång och klagar, ska jag berätta vad som hände mig igår.

För en gångs skull var jag ute, hade följt med husse. Och till min stora förtjusning upptäckte jag att han var nere i källaren. Och att dörrarna dit var öppna! Lycka! Äntligen kom Tillfället! Så jag tassade ner, och in i det allra heligaste. Såg husse stöka med något i det ena rummet, men honom brydde jag mig inte om. Hade fullt upp att undersöka allt spännande där nere. Hörde husse försvinna och stänga dörren. Vad bra, då fick jag hålla på i lugn och ro! 

Men, efter att ha kontrollerat det mesta i båda rummen var jag nöjd, och ville komma ut. Just det, ni förstår? Låst! Det var bara att sätta sig och vänta. Nån gång skulle väl någon sakna en katt? Jodå, till slut, men det tog tid. När husse väl kom var jag mer än nöjd på att vara i källaren, och skyndade mig att följa med honom in i huset. Nu blir det nog ingen källarinspektion mer. Inte på ett tag i alla fall. Åtminstone inte idag.