Växthusfällan

Ni kan inte tro vad som hände mig idag! Något högst obehagligt vill jag jama. Jag hade varit ute en bra stund, och tänkte att det var dags för en liten paus. Då, mycket lämpligt, såg jag matte komma ut och gå mot växthuset. Det kom ju som på beställning! Jag skyndade mig in, och lyckades till och med hitta en ledig, kattstor plats på mitt bord i ena hörnet. Solen sken just då, och det var ljuvligt varmt och skönt där inne. Jag lade mig tillrätta. Matte vattnade blommorna, och allt var frid och ro. 

Jag hörde att matte ropade på mig, när hon vattnat klart, men varför skulle jag komma? Det var vilodags, jag låg skönt, och det var lagom varmt. Matte var förstående, och lät dörren vara öppen så mycket att jag skulle kunna komma ut. Jag somnade.

Efter en vederkvickande rast hoppade jag ner på golvet, och tassade till dörren. Den var stängd! Det måste ha kommit en vindpust från sidan och skjutit igen dörren. Jag satte mig ner och väntade. Och väntade. Inne i huset gick matte, och trodde att jag skulle kunna tassa ut, när jag ville. Det var en mycket prekär situation för mig. Över en timme gick. Det gick nästan två. Då, äntligen, hörde jag mattes steg närma sig. Dörren öppnades.

Och vad jag jamade då, det lämpar sig inte för tryck här, det kan jama. Tror aldrig jag skällt så på matte i hela mitt liv! Nu har hon i alla fall fått klart för sig, att dörren måste hållas under ständig uppsikt så länge som en vilande katt befinner sig inne i sitt växthus.