Då var det dags igen

Måndag morgon. Och vad tror ni hände då? Husse sjappade igen! Tycker jag inte om. Kanske gör det inte så mycket nu på dagen, men ikväll!? Hur ska jag klara nio nätter utan mitt mjuka och varma liggunderlag? Ännu mer obegripligt är förstås hur han ska kunna somna utan sitt gosedjur? Jag har ju ändå matte kvar, får väl till nöds hålla tillgodo med henne?

Annars har jag bakom mig ännu en lugn och skön helg. Inget vitt ute, och i fredags och lördags var det så varmt i solen att jag invigde vedbodstrappan som meditationsplats. Ännu vill jag inte ligga direkt på marken. Trätrappan utanför vedboden är en mina favoritplatser. På somrarna lyser solen där nästan hela dagen. Eftersom vedboden ligger i hörnet på min tomt, har jag god uppsyn över en stor det av mitt Område, inklusive ytterdörren till huset. Det är en fördel att se om matte eller husse öppnar dörren, ifall jag skulle vilja tassa in. Vill jag inte, så varken hör eller ser jag dem. Förstås!  


 

Nu räknar vi igen!

Det är fågelräkningshelg igen! Har jag gjort i många år nu. Räknat fåglar, alltså. Däremot har jag inte varit så petig med tidpunkten. Varför begränsa det till bara en helg om året? Jag ställer villigt upp och räknar litet då och då året om! Sedan kan det väl erkännas att jag och matte räknar på litet olika sätt? Jag är mer noga och detaljerad, om man jamar så?

Nu önskar jag er alla, räknare som icke-räknare en fin sista helg i januari!

Lisa: Min ledarskapsprofil

 
Min uppfostran av människorna här går framåt. Framför allt har jag infört tidig frukost. Klockan fyra tycker jag är hög tid. När jag var liten förstod jag inte bättre än att ligga kvar tills matte vaknade. Kunde ju dröja hur länge som helst! Såna fasoner har jag fått stopp på. Storsint som jag är får hon sova när jag väl jag fått mat, nästan hur länge hon vill!

Jag är tydlig i mitt ledarskap. Visar med hela tassen vad jag vill och inte vill. Till exempel vill jag inte bli störd när jag ligger på klöstunnan eller i min kattsäng. Det gäller också trevliga saker, som att bli kliad eller klappad. Något som jag annars älskar, men det ska förstås ske när jag bestämmer! Husse har haft litet svårt för att fatta det, han har tyckt att jag sett så söt ut, där jag ligger. Men jag tror han börjat lära sig?

Överlag är jag nöjd med det jag åstadkommit så här långt. Förhoppningsvis har jag lång tid på mig att finslipa detaljerna.

Mitt!

Min kära trappa!

Min alldeles, alldeles egna!

Aldrig får någon annan komma och göra anspråk på dig! Här ska minsann säkras upp med Gustav-doft, så ingen får för sig något. Det här är MITT hus! Förstå det, inkräktare!

En ryslig historia

Det var en gång en matte som satt och jobbade vid en dator. Hennes arbetsplats såg ut som de brukar göra. Ett bord, där bildskärmen stod, och ett tangentbord på en utdragbar skiva därunder. 

När matten suttit där en stund kom hon ihåg det goda rådet att man ska resa på sig rätt ofta. Eftersom matten ville hålla sig alert så länge som möjligt, gick hon ifrån arbetsplatsen några minuter. När hon kom tillbaka upptäckte hon det. Det kusliga! Datormusen hade flyttat på sig! Nu låg den en bra bit utanför musplattan!

Matten blev förstås litet skakad och rädd, men ställde tillbaka musen igen på plattan och fortsatte arbeta. Då såg hon något som fick kalla kårar att rusa upp och ner efter ryggraden. En tass med sylvassa klor närmade sig långsamt bakifrån utrymmet mellan den utdragbara skivan och skrivbordet! Nästan ljudlöst tog tassen tag i musen och drog den sakta, sakta tills den försvann utom synhåll för matten. Inget annat syntes, bara denna spöklika tass...

Inte konstigt de har svårt att sova i det huset nu?




 

Skäl och andra skäl

Ännu en helg har försvunnit. En bra sådan, igen. Kan inte påminna mig något negativt. Har sluppit konfronteras med rackarkatten. Litet grått ute förstås, men tillräckligt varmt för hyfsat långa arbetspass ute. Fast idag har det varit sol. Påstod matte i alla fall, när hon kom in och störde min mitt-på-dagen-vila, menande att jag borde tassa ut? Jag öppnade ögonen på hälften för att visa att jag noterat hennes närvaro, men återgick direkt till min slummer. Sol, eller inte, när jag sover så sover jag!

Husse undrar om inte samma regel gäller honom vid 5-tiden på morgnarna? Men jag väcker ju inte honom för att delge någon slags väderleksrapport! Mina skäl är förstås helt legitima! Det tycker jag han borde förstå?



 

Men...

Och att ha något att längta till är faktiskt inte så dumt! Medan vi väntar och längtar hoppas jag ni får en mysig helg!