Min nyårsönskan till er

Till julen berättade jag att ordet 'frid' är ett av de vackraste orden jag vet. Nu ska jag jama om ett annat. Hopp. Visst är det ett underbart ord? I ordet 'hopp' ligger en väntan. En väntan, en förhoppning på att något bra, något speciellt, ska ske. 

Ibland hoppas jag kanske bara litet flyktigt. Som när jag sitter vid fågelbordet och väntar. Matte och jag samjamar om det här ibland. Egentligen önskar och hoppas vi nog på samma saker. Fast jag liksom inte tänker så mycket på till exempel sjukdomar och så, tar väl mer för givet att jag ska vara frisk. Matte funderar nog mera på det. Att jag och alla andra andra omkring oss ska få vara friska.

Men emellanåt kan jag hoppas alldeles väldeliga. När en viss skåpdörr öppnas. Den, där det ibland står en skål med blötmat bakom. Då kan jag sitta och hoppas länge där under. Ibland händer det fantastiska, att det jag hoppats på faktiskt händer! Det är det bästa som finns! Jag snurrar runt av glädje och jamar jubeljam.

Men människor behöver nog att andra händelser inträffar, för att uppleva motsvarande glädje och lättnad. De har en mycket större oros-säck att gå och släpa på. Nu ska det snart bli ett nytt år. Ingen vet vad som väntar bakom öppningen på bilden, där jag sitter. Men ett vet jag. Att det är viktigt att hoppas. Rent av livsviktigt. Man vet aldrig vad som kan ske när man hoppas riktigt mycket. Till och med mirakel.


Nu önskar, och hoppas jag, att precis alla ni, mina kompisar, och de människor ni har omkring er, får tassa in i det nya året på det allra bästa sätt. 

Gott Nytt År!

P.S. Min matte, tillika sekreterare, har självsvåldigt beviljat sig ledighet från min viktiga blogg nästa vecka. Hon påstår att hon har ett annat stort jobb som gör att hon inte kommer hinna med. Pratade något om att man måste göra prioriteringar. Jag föreslog att hon skulle slopa det andra jobbet då, men det gick hon inte med på. *suckjam* Vi tassas alltså igen på måndag 9 januari. D.S. 

Sovstilsdemo

Idag hade jag tänkt jama litet om sovstilar. Vi katter är ju experter på sovyoga. Jag är säker på att ni alla har era särskilda specialiteter på det här området. Tänkte jag skulle börja med ett exempel på en ställning jag anser vara ovanligt avslappnande. Bilden är faktiskt jamargammal. Jag är bara fyra år där (syns ingen skillnad mot nu, va?), men ställningen är lika aktuell idag. Praktiserar den rätt ofta fortfarande.

Extra avslappnande ställning, som endast kan användas i helt trygg omgivning. Jag tror att Piff kollat på mig, för hon intar ibland något liknande:

Fast hon har skruvat till det litet. Enligt min mening inte fullt lika avslappnande med den där böjen på kroppen,  men jag vill inte peka tass åt henne. Vi börjar ju bli rätt bra kompisar.

Puff är ju egen på alla sätt. Har aldrig förstått mig på henne. På dagarna sover hon nästan alltid i en slags igloo, som står i soffan. 

Tror inte jag jamar mer om det. Var och en får väl koppla av efter förmåga?

Min allra, allra bästa sovstil är i alla fall ställning grund, 1 A:

Det är basen, varifrån alla andra sovstilar utgår. Åhh, så skön! Zzzzzzzzzzzzzzz..................

Tack för jamet!

Emellanåt händer det att jag lyssnar på kattprogram på radion. Alltså program, där så kallade experter uttalar sig om hur våra människor ska göra för att vi katter ska få ett så bra liv som möjligt. Mycket lovvärt, men programmen får mig oftast mycket förundrad.

I det senaste jag hörde på framfördes ändå en korrekt synpunkt, nämligen att katter är superintelligenta. Trevligt att få det erkännandet! Men så var det då det där andra.

Hon menade, att våra människor skulle stoppa in mat i toapappersrullar och vika in kanterna, så att vi skulle få jobba för att få ut maten!? Har ni hört något så tokigt? Som belägg för sin uppmaning drog hon den där om att vi alltid har jagat och fått kämpa för vår föda. Av tio möss fångade vi en, till exempel.


Nu frågar jag bara: Har hon inte hört talas om utveckling?? Vad jag vet, så fick människorna också jaga och kämpa för sin mat för länge sedan. Och hur har de det nu? Kanske ska vi göra labyrinter i butikerna? Och att de sedan måste lösa vissa uppgifter innan de får hitta sin mat?

Nä, kom igen! Det är faktiskt snart 2012, och vi katter har nått så långt, att vi dresserat våra människor till att ha   våra matskålar hjälpligt fyllda. Åtminstone har då jag passerat mat-i-en-toapappersrulle-stadiet!


Tack för jamet!

Min härliga jul

En riktig jul-klapp

Hallå där ute, hoppas ni är kvar allihopa? Man blir ju litet orolig att någon ska ha blåst iväg. Den här gången klarade jag mig, men jag misstänker att några kompisar har fått nya erfarenheter?

Jag har haft en riktig toppenjul. Hela mitt hus har varit fullt av människor, som jag gillar. Och minisen har varit här! Han till och med sov här på natten, så det var riktigt bra. Piff och Puff har inte fattat hur snäll han är. De springer och gömmer sig under sängarna så fort han nalkas. Fast jag måste erkänna att de där nästan-stora människorna är ett strå vassare än minisen. En av dem sitter jag med på bilden. Vi satt där i hörnet och gosade. Jättelänge. 

För mig kom julens höjdpunkt ändå på juldagen. Då fick jag det godaste jag ätit någonsin, tror jag. Något som varit inne i en kalkon. Jama om läckert! Vi blev nästan som tokiga, alla tre katter. Så nu har jag beställt kalkon litet oftare på menyn. En gång om året, hur torftigt är inte det?

Igår och idag har det varit riktigt bra väder. Solen, som jag trodde gått vilse, har hittat hit igen. Och varmt har det också varit. Det har varit skönt att få röra på sig igen, och inte bara sitta inne och dega. Nu är det dags för ett nytt arbetspass!

Min julönskan till er

Nu ska jag önska er alla något, som jag tycker är bland det vackraste som finns: Frid. 

Framför allt den frid som kommer inifrån.  Den känsla som infinner sig, när man är tillfreds med det man har, och nöjd med vad man uträttat. Att kunna känna frid, att vara tillfreds, är som det finaste balsam för själen. De stunderna man upplever frid, är man i total harmoni med livet man lever. Man har accepterat det man ändå inte kan göra något åt. Frid är Det Stora Lugnet.

Jag önskar er förstås också frid i betydelsen att slippa en massa måsten, bara för att det är jul. Det verkar som om våra människor lägger en massa krav på sig själva den här tiden. Tänk, så skönt att få vara katt, och inte behöva bekymra sig. Att få snurra ihop sig, lägga plikterna åt sidan och bara känna ända ut i klospetsarna hur bra man har det. Känna frid.

Frid och fred i alla hem önskar jag alla katter och människor. Eftersom jag vet, att vissa av er har också hundar inneboende, ska jag var generös så här i jultider, och innefatta även dem i min julönskan. Frid åt er alla!

Stolt ägare till S:t Husse

S:t Husse dödade draken!

Den hånflinande draken

Min husse är modig. Resolut sågade han av huvudet på draken, och gjorde några snitt här och där på halsen. Ni kanske minns hur draken kom fram när det stormade?

Jag måste erkänna, att jag ännu är aningen skeptisk till min spaningstalls förändring. Men å andra sidan har det inte varit mycket till spaningsväder heller. Förmodligen blir det alldeles utmärkt att ligga där när vårsolen börjar värma.

Och så vill jag ödmjukast tacka Prinsessan Linnsen och Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan för den fina awarden jag fick för några dagar sedan. Att få känna sig uppskattad gör att man blir glad. Och jag ger awarden vidare till precis varenda en av mina kompisar. Ni är alla så fina katter och bra vänner. Ett riktigt fint pris ska ni alla ha!
 

Monsterjakt igen

Den senaste tiden har jag börjat misstänka att skåpmonstret återvänt. Gjorde några ytliga besiktningar av skåpet i förra veckan, men kikade bara in. Idag beslutade jag mig för att överrumpla det. Med bestämda steg tassade jag fram till skåpet, satte tassen i dörrspringan och slet upp dörren snabbt, så monstret inte skulle hinna gömma sig. 


Som vanligt hade matte ställt fullt med skräp i vägen, men jag lyckades ändå klämma mig in och få en överblick. Framför allt kunde jag nosa där inne, och jag är nästan helt säker på att skummisen har hittat hit igen. Jag måste utöka bevakningen.


Ber om ursäkt att det blev sent ikväll igen. Det är ingen som helst ordning på min sekreterare just nu. Hon bara försvinner hela tiden. Hon har inte fattat att julen ska innebära lugn och ro.