I högsta laget

Som jag skrev igår, har sommaren varit utan problem. Ända till den otrevliga gårdagen. Ja, ni ser ju själva?

Inte nog med att det kommer någon och försöker lägga beslag på Mitt Område, utan inkräktaren tvingar mig dessutom till att klättra högt, högt upp i tallen, högre än jag någonsin varit! För givetvis fanns inget alternativ, vederbörande bara måste åthutas och upplysas om vems marker detta är!

Jag hade precis påbörjat detta upplysningsarbete när jag hörde husse ropa där nere. Väldigt olämpligt att störa mig just då tyckte jag, och tog ingen notis om honom. Då började det helt plötsligt regna på oss! Ösregna! Dessutom förföljde det oss, regnet! Inkräktaren och jag fattade snabbt ett gemensamt beslut att fortsätta undervisningen längre ner. Åtminstone var det min intention.

  

Men inkräktaren, som var en ungkatt, bara smet förbi mig helt fräckt, och sprang fort iväg bort över stranden. Med mina sexton år på nacken måste jag ju tänka mig för litet var jag satte klorna. Fast när jag väl var nere skyndade jag mig iväg efter den andra katten, övertygad om att den behövde kompletteringsundervisning.

Tyvärr visade den inget intresse för ytterligare upplysningar om lagar och regler här, utan var spårlöst försvunnen? Nåjam, huvudsaken den uppfattat budskapet, så jag slipper ta mig upp i tallen igen. Eller, om sanningen ska fram, att ta mig nerför den. Sånt ska man slippa när man är en mogen katt, även om man är i osedvanligt god form!