Tidigt i morse blev jag körd till vettisen igen, nu till den som jag var hos allra först. Något bättre än på sjukhuset, för nu fick jag bara en massa olika sprut i ögat, men slapp grävande i det, och även stick i nacken. Jag fick en massa beröm igen, hon menade att jag var ovanligt duktig! Med det menas väl att jag är dålig på att försvara mig?
Och vet ni vad? Såret är läkt! Ögat är fortfarande litet skrovligt och känns obehagligt, men i morgon slipper jag nog tratten! Så mycket bättre allt kommer kännas då. Tänk bara att kunna äta utan problem, även om det har varit rätt mysigt att få hjälp av husse att hålla skålen i rätt vinkel. Nu känns det faktiskt som om Livet skymtar runt hörnet!
Nästa måndag ska jag tillbaka till vettisen. Men innan dess hoppas jag att jag ska kunna öppna ögat helt igen. Och få KOMMA UT!