Jag är ute och ser mig omkring?

 

Är det jag som följer efter husse på en solig gata i södra Frankrike?

 Fast så nära plagen ska man väl ligga och sola?? 

 Eller visst ser ni att det är jag som ligger och sover gott på stolen bakom disken på caféet i Carcassone?

 Näe, jag bara luras! Jag är ju hemma! I min alldeles egna trädgård!

I söndags var det slut på min semester, för då kom husse och matte till mitt pensionat för att hämta mig. De kom litet olämpligt, för just då låg jag i solen i fönstret och hade det förjamat skönt. Tänkte först be dem komma igen litet senare, men hoppade ändå artigt ner för att hälsa. Efter en del diskuterande med husse om buråkning, fick jag ge med mig, och mot min vilja stängdes jag in bakom lås och bom.

Det första jag gjorde när jag kom hem, var att tassa över till min favoritgranne för att berätta att jag var tillbaka. Han hade naturligtvis saknat mig jättemycket! Om jag åker till pensionatet nån mer gång, ska han få följa med, så han slipper känna sig ensam. Skulle vara bra för mig också, åtminstone så här års, för det var ganska ödsligt på pensionatet. Bara en enda gäst till fanns där, och hon var inte alls social. Låg mest under en soffa.

Sedan måste jag förstås läsa om vad alla mina kompisar haft för sig medan jag hade semester. Det bästa var att Nea fått sin lillebror, och att de verkar gilla varann. Det sämsta vet vi ju alla vid det här laget, att Snuffe har lämnat jorden och rest till Regnbågslandet. När man tänker på den resan, är det inte mycket att jama något klagande om pensionatsvistelse, eller så. 

Inte ens ska jag klaga på att mina människor helt tappat besinningen, och ska försvinna igen i några dagar. Nu är det några minisar långt uppe i norra landet som ska hälsas på.

Den här gången ska jag stanna hemma, och hjälpa till med bevakningen av mitt hus. Piff och Puff ska vara mina assistenter, om jag nu lyckas få någon pli på dem. Tveksamt.

I morgon kan jag tassa här som vanligt i alla fall, för efter vad jag fått inrapporterat, ska det bli en helt vanlig dag.

Till Snuffe

På andra sidan Regnbågsbron är allt bara härligt för en liten katt...

Så sorgligt att komma hem och få veta att en av mina bästa vänner i bloggfamiljen tassat över Regnbågsbron idag. Lille Snuffe, som blev för sjuk för att människorna skulle kunna göra honom frisk igen. Det är svårt att förstå, men ibland är det så. Ett vet jag, att Snuffes husse har gjort allt för sin katt. Allt. 

Jag är också säker på att vi är många, många som kommer sakna Snuffes berättelser här. De sa så mycket om Snuffes personlighet. Fast jag aldrig har träffat honom, tycker jag, att känner honom väl. 

Allt jag tänkt tassa ner om idag får vänta till i morgon. Den här kvällen koncentrerar jag mig på spinnhealing och kärleksfulla tankar till Snuffes husse och Sippo. Vi får gråta tillsammans...

Tro't den som vill....

 

Jahajam, här ser ni en som ska på semester, och bo på pensionat med helinackordering till nästa söndag. Vilken lyx, va!? 

Jag får stort, eget rum med vacker utsikt över åkrarna. Med litet tur kilar en eller annan mus förbi. Varje dag är det musikunderhållning, från morgon till kväll. Maten serveras i en fin skål två gånger om dagen. Slappa kan göra i min sköna soffa, eller i fåtöljen. Jag har ett eget, litet mini-äventyrsland med en stor låda att gömma mig i, och en trädgren att klättra på. 

Privat toalett ingår naturligtvis. Städpersonalen ser dagligen till att jag har rent och snyggt överallt. Eftersom jag gästat där många gånger, är vi litet tjenis med varandra vid det här laget. Hon är rätt bra på att klia och kela med mig också, och det brukar jag tacka för med litet nosbuffningar. 

Det här pensionatet är väldigt populärt i trakten. Man måste vara ute i mycket god tid för att boka rum. Jag får alltså många, nya pensionatsgäster att jama med och utbyta erfarenheter. Ser alltså fram emot att få delge er alla mina positiva erfarenheter när nästa vecka är slut. Vi tassas alltså igen den 18 oktober. Ha det så bra till dess, alla kompisar!

Always look at the bright side of life....tralalajam....tralalajam...

Svansar

En jättesnygg, alldeles lagom svans

Har ni tänkt på vad olika svansar kan se ut? På många sätt är vi rätt lika varandra, vi katter. Vi har förstås olika färger, och olika lång päls och så. Men svansen, den kan se väldigt olika ut, har jag märkt. 

Ser det bara på Piff och Puff, vilka ynkliga små pinnar de har, jämfört med min. Sedan måste jag erkänna, att jag sett katter med bautasvansar, jättetjocka och yviga. Och tänk, att det till och med finns katter som inte har svans alls! Låter väldigt underligt. Och opraktiskt! Hur talar man då om för inkräktare, till exempel, att man är upprörd? För att inte jama om gladsvansen, som gör våra människor så lyckliga. Fast de svanslösa får väl hitta på något annat sätt.

Ville med dessa funderingar få litet annat att tänka på, nu när jag inser, att det börjar dra ihop sig på allvar här. Det yttersta beviset är att minifängelset har kommit upp från källaren. Och det är nog inte för att stå här som någon slags piffig heminredningsdetalj...

Där blev det sprut(t)!

 

Jag litar inte på dig, matte!

Orostecknen staplar upp sig på varandra. Fler resväskor har kommit fram. Och, värst av allt, i morse skulle matte spruta något äckel i min mun för att döda maskar. Okej då, det hade jag väl stått ut med, om det inte vore för att hon sa till husse att det måste göras "innan han ska till kattp....."

Jahajam, där fick man det bekräftat. Men, he-he, allt gick inte som matte beräknat. När hon tagit fram sprutan, tänkte hon trycka fram innehållet till spetsen, för att det skulle komma så fort att jag inte hann protestera. Men det var ett undertryck i sprutan, så när hon tryckte bara litet sprutade hälften ut över köksbänken i stället! Det som var kvar räckte bara till en katt på tre kilo, alltså inte på långt när till en fullvuxen och ståtlig katt. 

Då tog hon fram en liten sprut-i-nacken-ampull i stället. Det är aldrig trevligt med nacksprut, men det är nog bättre än munsprut. Ändå blev jag misstänksam efter sprutet, och tog skydd bakom skostället. Var ju inte säker på att det var slut på tokerierna.

En bra sak har i alla fall hänt. Min husse har kommit tillbaka, så i kväll ska han behandlas med rejäl magmassage.

Tankarna på orosmolnen får vänta.

Blandad kompott

Igår hämtade matte en resväska ur garderoben. Hon placerade den på husses säng. Genast var Piff och Puff där och nosade, men jag låg kvar i mattes säng. Jag vet minsann vad en resväska innebär, och det är ingenting positivt. 

Annars har jag haft en bra helg. Trots mycket pälsblåst har det varit så skönt i solen, att jag kunnat intaga långa vilopauser i densamma. Bredvid växthuset är det helt lugnt för det mesta. Igår hade jag jaktlycka igen, vilket jag högt annonserade ut för alla som ville lyssna. Man vet aldrig, kanske finns det någon som vill hyra en prima musfångare en halvdag, eller så? 

På lördagen åkte matte iväg, och var borta hela eftermiddagen. Då överlät jag husvaktandet till Piff och Puff, och besökte min favoritgranne. Man måste ju få vara litet ledig när det är helg. Vi åt lördagsgodis, och jag övervakade att han strök sin tvätt på ett korrekt sätt.  På somrarna brukar han alltid ta ut strykbrädan, och stå ute i solen och stryka. Sedan hänger han upp skjortorna i en buske. Då brukar jag ligga under busken och hålla honom sällskap. Men det gick bra från soffan också.

När matte kom tillbaka hade vi litet efterfest. Ja, det blev det för min del, alltså. Ville inte jama för de andra att jag redan kalasat på på det ena och andra, och riskera några ransoneringar. Fest kan man aldrig få för mycket av, anser jag! 

Världsrekord i icke-hoppning

Det har blivit en ny månad, säger matte. Inte för att jag bryr mig ett skvatt om det egentligen. Men hon har berättat att den här månaden inte kommer bli så kul för mig. Inte kul alls. Fast hon lade inte fram det på det viset. Hon talade om att jag skulle slippa oroa mig för Piff och Puff ett tag, och att jag skulle få träffa nya kompisar. Jag vet minsann vad det innebär. Det är det där P-ordet. 

Tydligen tänker hon rymma flera gånger den här månaden. Men när den är slut, har hon lovat att stanna hemma i mitt hus jättelänge. Nåjam, inledningen av månaden verkar rätt lugn i alla fall. Har inte sett någon resväska än, då är det ingen fara. 


Var rejält seg i morse, låg och drog mig ett bra tag innan jag tassade upp. Men sedan har jag jobbat på ute precis hela dagen. Kollade förundrat hur Piff lyckats ta sig innanför en inhägnad som husse fixat för att hålla borta kaniner från nyplanterade buskar. Inte vet jag hur hon tagit sig in, men hon tassade runt där inne utan att ta sig ut. Då ska ni veta att nätet bara är ungefär så högt som min gladsvans! Inte hälften så högt som staketet till min favoritgranne, och det hoppar ju jag över lätt som en plätt. Det såg då för ynkligt ut när hon tassade runt där inne. Till slut lyckades hon bocka ner nätet på ett ställe, och kom över på så sätt.  Vilket fusk, alltså! Inte anständigt en Riktig Katt, anser jag.

Idag har det varit hyfsat varmt här, tillräckligt för att inte frysa åtminstone. Önskar att ni, mina kompisar, också slipper frysa den här helgen, och att det vankas litet helggodis av er favoritsort! Vi tassas igen på måndag!