Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 21 februari 2012

Idag har det hänt nåt spännande!

Kan ni tro vad som har hänt mig idag? Nä, det är inte så lätt att gissa, för det är faktiskt litet overkligt för mig själv också. Jag har blivit intervjuad! Jajamen!

Efter ett rätt långt arbetspass ute på förmiddagen, låg jag på husses säng och tog igen mig, när det kom in en okänd människa i rummet. Jag låg ju som jamat och sov, men när hon började kela med mig, var jag förstås genast med på noterna. "Neka aldrig en vänlig klapp" är mitt motto. Eller "passa alltid på att kela när tillfälle ges" är ett annat.

Efter en stund satte sig matte tillsammans med den kelvänliga i matrummet, och jag tassade dit, litet nyfiken på vad det var frågan om. Jag menar, det är verkligen inte var dag som okända människor kommer in i sängkammaren och kelar med mig. Det var då som syftet med besöket visade sig. Jag skulle intervjuas! En massa frågor fick jag. Om varför jag bloggar? (Förutom att jama om min vardag, att genom min klokbok försöka få människor att må bättre) Vad jag tycker om mina inneboende människor? (Om de kunde bli generösare på godis- och vitfiskutdelning vore de helt perfekta. Åtminstone mycket bra.) Och om de tyvärr lika inneboende kattsystrarna? (Skulle hjälpa dem att packa om de flyttade.) Plus en massa annat. 

Matte fick ju vara min tolk, men jag vid hennes fötter och lyssnade noga att hon avgav korrekta svar. Och hon gjorde väl så gott hon kunde, efter sin förmåga. Sedan skulle jag fotograferas. Först fick jag sitta i mattes knä, och det var väl okej. Men sen skulle jag sitta framför datorn, ja, till och med stå framför datorn. Det var då jag satte ner tassen. Nån måtta fick det väl vara på stolligheterna? 

Därmed bestämde jag att intervjuandet och audienstiden var slut. Jag följde med besökaren ut till bilen, och tänkte tassa av henne när hon åkte. Då kom hon och lyfte iväg mig en bra bit bort. Tydligen ville hon inte bli avtassad. Alltså vände jag, och påbörjade dagens eftermiddagspatrullering. 

Litet nyfiken är jag allt på vad som ska stå i Lokaltidningen om mig? Det är visserligen två människor som ska tolka en katt, och de gör nog så bra de kan. Men med tanke på mattes obefintliga framsteg i jamiska, trots min intensivundervisning, så är det inte utan att jag känner en viss bävan blandad med spänningen.

21 kommentarer:

  1. *klappar tassarns*
    Åh så spinnande Gustav att du ska vara med i Lokaltidningen !
    Blir säkert ett jamarns skojsigt reportage att läsa :)

    SvaraRadera
  2. Det känns förstås roligt att det ska stå om mina jam i en tidning. Inte bara finnas i en dator. Och så var det en jamarns trevlig tvåbening som intervjuade mig. Hon får gärna hälsa på mig igen.

    SvaraRadera
  3. OJ, i en papperstidning?!
    Jamars vad roligt. Hoppas nu att de tolkade dina kloka jam som de skulle!
    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, hon hade läst min blogg och skrev och frågade om hon fick komma och prata med mig. Eftersom jag alltid är öppen för att träffa människor jamade jag ja. Och det var ju tur, så trevlig som hon var!

      Radera
  4. Vilka spännande reportage er lokaltidning har! Matte verkar ha gjort ett bra jobb med att översätta från jamiska. Om det ändå skulle uppstå någon tvetydighet, kanske favoritgrannen kan förstärka på tolkfronten. Tillsammans lyckade ni ju sätta en massa väsentligheter på pränt i helgen. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste ju jama att det är en riktig kvalitetstidning! Det är minsann inte många tidningar som tar in intervjuer med katter. All heder till vår Lokaltidning! (Förresten tror jag favoritgrannen kommer med på ett hörn i intervjun.)

      Radera
  5. Fräs! Mitt inlägg försvann. *sniff*
    Nåjam, vi är jätteimponerade av att du har blivit intervjuad, men det är som jag alltid har jamat; du är menad för stora saker, Gustav.
    Tänk om dina klokord kunde spridas runt i landet, då skulle alla bli mycket gladare tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så du jamar, Sippo, jag blir ju alldeles generad...men jag är i alla fall väldigt stolt över att betyda något för säkerhetskatten Sippo!

      Radera
  6. Åh så spinnande! Hopaps att vi kan få se intervjun sen! Du är ju en så klok katt och det har ju matte koll på! Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska nog kunna ordna så ni får läsa den. Det känns litet pirrigt i morrhåren, måste jag erkänna!

      Radera
  7. Stort GRATTIS till vår store, kloke KÄNDIS!
    M & V
    PS
    Vår dator är OK nu.
    DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Man kanske måste börja med solglasögon och keps nu, så ingen känner igen mig? ;)
      Vad bra att datorn är frisk igen!

      Radera
  8. Men - nu blir jag både glad, stolt och orolig. Glad för din skull, stolt över att ha dig som bloggkompis, men lite orolig över vad som ska hända nu. Ska du vara med i let's dance nu, åka runt i intervjusofforna i TV, gå på premiärer och sånt. Eller fortsätter du att vara den stiliga och begåvade bloggkatten Gustav? Hoppas det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret till dig hamnade här nedanför! Det hoppade visst ner, när Rebellen tassade in emellan...

      Radera
  9. Åhh va spännande! Grattis finis till att bli intervjuad sådära!
    Himla häftigt! Lova att du lägger upp det sen så vi som inte har er lokaltidning också kan läsa! *tassarna upp högt*

    Massa Gos och Tassklapp

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Visst är det spännande! Och jag lovar!

      Radera
  10. Dansa tycker jag verkar urfånigt. Möjligen kan jag tänka mig att ställa upp i en Let's tree-race-tävling. Intervjusoffor verkar i så fall mer lockande, åtminstone om intervjuarna kelar som den som var här idag. Fast TV-kameror kan vi skippa. Och skulle det komma en rulle med en klobitande musfilm, så visst skulle jag kunna tassa dit på premiären. Eller nån annan gång. Fast mest trivs jag nog här hemma i mitt hus. Och förresten behöver mina människor min omsorg. Så jag fortsätter nog precis som vanligt!

    SvaraRadera
  11. MEN Gustav, har du blivit intervjuad, låter jamars spinnande, mjau
    dessutom i din egen lokaltidning.
    Hoppas vi får läsa den intervjun sedan.
    *tassarna upp*

    Tass Tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, här händer det saker! Och det är klart att ni ska få läsa sen!

      Radera
  12. Men herrejam, så spinnande! Nu blir du ju en kändiskatt! Röda mattor rullas ut - och du, har du riktig tur kan du bli en så jamad gratisätare - bli bjuden på premiärfester och liknande där man får äta så mycket man vill av en massa delikattesser!
    Baksidan är ju alla papakazzi, men om du bara visar klorna direkt så vågar de sig nog inte på dig.
    Du måste rapportera om hur artikeln blev! Tidningen finns kanske inte på nätet men på något sätt måste vi ju få en uppfattning om resultatet av dina och mattes ansträngningar.
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu börjar det likna nåt! Bli bjuden på en massa smaskig mat...DET kan jag absolut ställa upp på! Papakazzis göre sig icke besvär. Jag har vassa klor! Klart jag ska rapportera om artikeln, men det dröjer nån vecka eller två innan den kommer.

      Radera