Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 31 oktober 2011

Jag har min egen teori

Jam på er! Nu är jag alldeles vanlige Gustav igen! Några dagars härlig diet på vitfisk gjorde mig helt bra igen. Jag tror ju att det är precis vad min kropp kräver. Vitfisk toppad med litet tonfisk, och kanske en eller annan räka. Min egen teori är att jag drabbades av akut vitfiskbrist. Sedan fiskaffären slog igen har jag noterad en allvarlig minskning av vitfiskinköp. 

Nu har det kommit till min kännedom, att det finns en fiskaffär ganska mycket längre bort. Det var dit husse åkte och köpte min fisk i fredags. Så nu tar jag för givet, att det fortsättningsvis kommer bli bättring på tätheten av fiskinköp. För de vill såklart inte att jag ska drabbas av samma allvarliga åkomma en gång till?!

 
Har nu varit ute igår och idag, och har givetvis haft fullt upp att kontrollera och markera gränserna här. Dessutom har jag  varit behjälplig med tillsyn när växthuset isolerats. Skönt att ha det gjort, så jag kan ligga där och vila utan att frysa i pälsen.

Nu ser jag med tillförsikt fram emot en ny arbetsvecka. En vanlig-vecka. Härligt!  

fredag 28 oktober 2011

Mår rätt bra

Jag ser att många är oroliga för mig, det är snällt av er! Först och främst, jag har inte kräkts något idag. 

I morse var jag litet olydig. Eller smart, enligt mitt sätt att se det. För när husse skulle gå och hämta tidningen, passade jag på att tassa ut, jag med. "Smet" kallade husse det, märkligt nog? Jag, som längtat ut så! När jag fått kontrollera det viktigaste, kom jag in igen helt frivilligt. Nu har här upprättats en slags sluss, så det är nog kört med utetassandet.  Tyvärr, för jag har hört ryktas att Inkräktaren varit synlig här igen. Hoppas han inte får för sig saker och ting. Som att hans område utökats på något sätt.
Låg på diskbänken

Där uppe är den!
Jag mår väl skapligt, men matlusten är inte som vanligt. Husse åkte och köpte litet vitfisk till mig. När den var kokt fick jag smaka. Spadet var godast, men några fiskbitar slank också ner. Det var bra att spadet smakade mums, för då slapp jag få vatten sprutat in i munnen. Matte har hållit på och sprutat mig, så det har blivit alldeles blött i pälsen.

Nu har jag mest sovit i eftermiddag. Snart ska det serveras mera vitfisk. Den absolut bästa medicin som finns!
All medicin ska smaka så här!


Hoppas ni får en fin helg allihopa! Och om jag skulle bli sämre på något vis ska ni få veta det. Förresten tackar matte och jag för alla kommentarer. Vi har litet svårt att hinna svara alla just nu. Men ni ska veta att vi läser förstås alla, och tassar runt och kollar vad ni haft för er också, även om vi inte hinner skriva hos alla!

torsdag 27 oktober 2011

Oväntat uppbrott

Jag är hemma igen. Matte och husse kom och hämtade mig på kvällen, för jag har inte mått så bra idag. Har kräkts, och det har varit blod i. Men nu har jag ätit några tuggor blötmat, och det var gott. Om jag inte kräks mer i natt, har matte lovat mig kokt vitfisk i morgon. Hoppas det blir så. Det var eeevigheter jag fick vitfisk.


Ni har ju fått veta litet om mitt jobb. Första natten var inget vidare, längtade hem ordentligt. Men sedan blev det bara bättre och bättre. Mest tyckte jag om den korta människan. Helst av allt ville jag ligga och vila på honom. Och han fick vila på mig. Vi tyckte jamarmycket om varann. Fick just veta att han gått och letat och letat efter mig i kväll. Vad dumt att jag skulle bli sjuk.


Men det är skönt att vara hemma också. Fast retligt att jag inte får tassa ut och kolla vad som hänt där ute. Först tyckte jag att matte och husse var jättedumma som inte släppte ut mig, men nu känner jag att jag är rätt trött. Sovfåtöljen står och väntar. Nu tassar jag dit.

 

onsdag 26 oktober 2011

Rapport andra dagen

Från Gustavs arbetsplats har jag fått rapporten, att han sköter sitt jobb utmärkt, och att han börjar komma in i arbetsrutinerna mer och mer. Dessutom har han fått en favorit i familjen där, och en tämligen oväntad sådan, nämligen ettåringen! Gustav, som just aldrig buffar annars, har nu inlett en riktig buffningsoffensiv mot lillkillen. Han får väl själv berätta mer när han återvänder hem.
Några möss har familjen inte sett till än. Uppätna eller bortskrämda, det är frågan?

tisdag 25 oktober 2011

Rapport från jägaren

Eftersom Gustav är på tjänsteuppdrag på annan ort, och utan möjlighet till egen kommunikation därifrån, måste jag som hans sekreterare vidarebefordra dagens rapport.

Gustav har hittills varit mycket förtegen om vad som sig tilldragit där på natten. Inga spår av möss syntes till på morgonen, varken i form av svansar, inälvor eller muslortar. Däremot fick husfolket veta vad han ansåg om livet som innekatt. Detta jamades ut likt en böneutropare en gång i timmen hela natten. Alla andra i huset njöt dock av att kunna sova utan skräck för att få små musfötter springande över täcket. Gustav fortsätter därmed sitt uppdrag ytterligare minst en dag./Sekreteraren

måndag 24 oktober 2011

Men nu ska ni få höra!

Oj, oj, oj, här händer det saker, vill jag jama! Men först ska jag berätta om hur allt varit, när matte och husse lämnade över ansvaret till mig här i fyra dagar. Det flöt på hur bra som helst! Min favoritgranne kom in i mitt hus ganska snart efter att mina människor gett sig iväg. Sedan fick jag följa med honom ut när han gick. Vädret var fint, och Mitt Område blev avpatrullerat, så jag har ingenting att klaga på. 

Så förflöt alla dagarna. Blev även inviterad till grannen flera gånger, och vi förde djupa samjam om livets väsentligheter. På söndagskvällen, ja, nästan mitt i natten hörde jag ljudet av vår bil. Jag rusade allt jag kunde för att möta dem, och hann precis lagom för att kunna ledsaga dem, när de backade in den sista biten på min tomt. Jag blev jamarglad att se dem igen. Ville inte vara ute mer, hade ju massor att berätta för dem.

Men nu ska jag återknyta till första meningen. Jag har fått jobb! På riktigt! Som musfångare! Jo, det är alldeles sant! Den där minisen, som jag jamat om ibland, hans matte och husse ringde idag och frågade, om inte jag kan komma och jobba hos dem någon vecka? Efter att ha diskuterat saken med matte och husse, har jag beslutat att ställa upp. Jag gillar ju de stora människorna, och de har lovat att hålla den lille nyparen borta från min päls.

Så nu ska jag snart ge mig iväg på mitt första allra riktiga arbete. Har blivit lovad arvode, som ska finnas i kylskåpet där. Kommer ge er dagliga rapporter om hur det går på jobbet. Hoppas jag ska kunna göra dem nöjda!  

onsdag 19 oktober 2011

Så var det 'hej då' igen...

Jahajam, så är det dags att jama 'hej då' igen, men nu blir det bara till på måndag i alla fall. Två dagar tappar jag bort, men jag får försöka rapportera senare vad som hänt. Nu blir det så här, att jag och min favoritgranne ska samarbeta med att passa Piff och Puff. Han får sköta mat och sånt, så ska jag se till att de inte hittar på bus här. Ska försöka att inte vara för sträng. Jag vet, att jag brukar bli aningen barsk när jag inte får komma ut.
Mycket tvätt kommer det bli


För inlåst är vad jag kommer förmodligen vara. Det känner jag redan, att jag inte gillar. Dels för att jag inte får sköta Mitt Område förstås, men också för att jag blir tvingad att uppsöka den förhatliga lådan. Jag tycker det är besvärligt att gräva ner saker och ting där. Håller på jamarlänge, men ändå blir det inte riktigt bra.

Men jag skulle heller inte vilja vara ute i fyra dagar. Skulle säkert sakna min sovfåtölj inne i värmen. Så det är väl bara att bita i den sega ödlan och acceptera det hela. Om det nu inte blir skapligt väder. Då ska jag försöka övertala grannen om utetassning. Vi får se. På måndag är jag alltså tillbaka med mycket att jama om. Ha det så bra allihopa till dess!