Jag har fått klagomål

Det blev inget mediterande under hasselbusken den här helgen. Ingen sol alls, varken lördag eller söndag. (Fast idag var det sol hela dagen.) På lördagen var jag dessutom inspärrad hela eftermiddagen till rätt sent på kvällen, för matte och husse övergav oss katter. Det vet ju alla hur trist det är, eller hur? 

Igår fick jag klagomål på mitt sätt att sköta utomhusstädningen. Inte av mina människor, även om de hade vissa synpunkter när musmarodörerna slagit till på min altan för en tid sedan. Nä, det var grannen som klagade. Inte favoritgrannen, utan de på andra sidan. De, som brukar låta det skällande irritationsmomentet springa omkring på tomten. 

Egentligen brukar de inte komma hit så här års, men igår var de här. Anledningen? Nu har musmarodörerna har intagit deras hus! Därav den litet spydiga hänvisningen till min arbetsinsats, som de framförde till husse. Men jag gör faktiskt så gott jag kan. Min arbetstid är dock kraftigt bantad på grund av dåliga väderförhållanden, det måste man betänka.

Nu ska de visst komma tillbaka och sätta fler fällor inne i huset. Jag är glad att de inte tänker använda gift. Ska jag nu försöka hjälpa dem med museriet, vill jag åtminstone inte bli sjuk och vara på sjukhuset igen.  

Trappa upp

...så även om man bara tar ett steg uppåt, så har man i alla fall lämnat botten.

Önskar er allihopa en skön novemberhelg med mycket mys!

Säsongsöppet igen!

Sedan en tid tillbaka har "Restaurang Svarta Fjädern" öppnat på sedvanligt ställe bakom rhododendronbusken. Där är i princip fullsatt dagarna i ända. Oerhört populärt ställe! Jag uppskattar särskilt gästerna på parkett. De som tar in på grenbalkongerna är enstöriga, och inte så mycket för umgänge. Det är jag, däremot. Väldigt social och mingelsugen. Jag kan till och med slopa minglet för att bara vara sugen. 

Nu är det inte helt enkelt att umgås naturligt med gästerna. De har en tendens att ge sig av hela tiden. Även mitt i sin måltid kan de flaxa iväg? Detta underliga beteende har jag noterat varenda gång jag närmat mig, så det är statistiskt säkerställt.

Dessutom har matte spärrat bästa ingången till restaurangen genom att sätta nät längs busken. Försvårar min effektfulla entré in i restaurangen. Men jag tar det lugnt. Ska nog komma på hur jag på bästa sätt ska kunna delta i restauranglivet.

Funderingar om öron

På många sätt kan jag tycka det är synd om våra människor. Ta deras öron, till exempel. Hur ändamålsenliga är de egentligen?

För att kunna höra ordentligt måste man givetvis kunna vända öronen åt det håll man vill avlyssna, och zooma in ljudet. Vid behov är det också praktiskt att vinkla öronen åt olika håll. Det kan ju faktiskt inträffa saker i två helt skilda riktningar! 

Hur har våra människor det? För det första ligger deras öron platta mot huvudet, i stället för att stå ut ordentligt, och därmed få bästa mottagning. För det andra kan de heller inte röra öronen mer än högst marginellt. Vissa kan enligt uppgift utföra några rörelser i höjdled, men detta saknar ju helt betydelse för ljudmottagningen?

Vad jag vill ha jamat med detta är att vi måste ha ett visst mått av fördragsamhet mot våra människor. Det kan ju vara så att de faktiskt inte hör våra jam på mat vid matskålen? Särskilt om jamen blivit försvagade av all hunger. Men man får hoppas att synen på människan fungerar någorlunda i alla fall!?

Sån är jag

Inget för mig...

I torsdags berättade jag om mitt icke-intresse för skåputforskande. Idag ska jag jama om något annat jag aldrig gör: Kryper in i något för att sova. Inte inne i mitt hus i alla fall. Ute har jag min lilla koja, men den räknas inte. Den är ju mitt regnskydd.

Inomhus sover jag enbart i friläge. Piff kryper in under överkast och madrasser. Puff sover nästan alltid i någon av sina två igloor. Jag vill ha rymd omkring mig. Fri sikt åt alla håll. Någon gång har matte skojat, och lagt en filt över mig. Såna skämt uppskattas inte! Kryper genast ut ur fällan.

De flesta katter är kanske som Piff och Puff. Men nog finns det väl en och annan Gustav också?

En härlig dag

Har haft en ganska bra helg. Rätt hyfsad pälsvärme har möjliggjort godkända arbetsinsatser. Var över till favoritgrannen och jamade litet. Kvällen därpå såg jag honom komma gående i riktning mot mitt hus. Givetvis hakade jag på, och jodå, han skulle hem till mig. Det var dags att titta på den eländiga bollen igen. Nu fick husse ta hand om honom, jag tyckte vi hade jamat igenom allt för tillfället. Jag följde i alla fall med honom in, men sen lade jag mig tillrätta i husses säng. Långt bort från de höga rösterna i vardagsrummet.

Idag har det varit alldeles härligt väder. Det har till och med varit njutbart att ligga under hasselbusken och intaga eftermiddagsslummern. Händer annars inte ofta så här års. Låg där över en timme i solen. Tänk vad sol och värme kan få en att må bra!

För övrigt kommer jag aldrig förstå varför maten jag åt upp i morse inte finns kvar till lunch?

Ja, varför?

Det finns så mycket att fundera på! Detta, och mycket annat, ska jag tänka på i helgen. Och bara ha det skönt, förstås. Önskar er allihop detsamma!