Midsommar!

Åh, vad jag önskar att ni allihop får en riktigt underbar midsommarhelg! Att det blir någon extra godbit också till katten! Och att ni får en varm solfläck att värma pälsen på, antingen ni är inne eller ute! 

Och så vill påminna om den traditionella muslingsdansen, ett måste på midsommarafton:

Små muslingar, små muslingar 

är lustiga att se

små muslingar, små muslingar

är lustiga att se

Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de

Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Nu äter jag upp dig!     

Det ringde på dörren...

Det ringde på dörren, och jag skyndade mig dit. Jag fick hjälp av husse att öppna dörren. Utanför stod matten till skällisen på granntomten. Det är nog ganska längesedan jag berättade att skällisen inte är ensam fyrtassing där. En kattfröken hör också till familjen. Eller hörde, rättare jamat. 

Hon och jag hade en ganska strikt uppdelad relation. Vi helt enkelt patrullerade på olika tider. Om någon gjorde överträdelser därvidlag, jamades det skarpt tillrättavisande. Men det stannade vid det. Vi har aldrig burit tass på varandra.

Nu fick jag veta att hon vandrat över Regnbågsbron, sjutton år gammal. Och matten hade med en massa mat, kattsand och en låda. Om vi ville ha? Jag tackade givetvis direkt ja till maten, som jag fick ett smakprov av. Sanden och lådan var jag mer tveksam till, men då sa matte, som också kommit dit, "ja, tack".

Nu har jag en stor hink med mat för mogna katter. Mat, som en annan katt aldrig fick äta upp. Det är litet sorgligt. Men det är ju så det är. En dag behöver man ingen mat mer. Till dess ska man äta och leva så bra man kan.

Förstår jag inte alls?

Husse och matte gillar inte att jag brukar ligga under husses bil. Jag tycker det är skönt där i skuggan. Här har jag precis kommit fram, efter en rejäl eftermiddagslur.

Att stretcha lederna är ett måste när man vilat!

Sådär, nu kommer jag! Vad då? Inte ligga där under? Vad konstigt du pratar, matte?

Lugnt och skönt, ännu några da'r

Trygga spaningsplatser är bra. Här har jag full koll på granntomten, där skällhunden bor. Tyvärr kan han också se mig. Då ställer han sig vid staketet och ja, just det, skäller.

Men han kommer nog inte förrän på fredag. Så vad skönt vi har det, matte!

Kunde varit värre

Jodå, det blev precis som jag berättade i torsdags. Båda mina människor försvann då på morgonen. Naturligtvis kände jag på mig att något var på gång, det gör man ju som katt. Höll därför en låg profil, utifall att......det kunde varit instängning i bur eller nåt annat hemskt? Att bli lämnad var förstås inget kul,  men matskålarna var riktigt fulla. Mycket äta blev det. Och när det oundvikliga måste ske, jamade jag till de andra, att lådan i hallen var min. Det gick de med på. 

Kvällen därpå blev vi alla tre väckta när rymlingarna återvände. Det var så konstigt, nästan direkt var allt som vanligt igen? Som om de aldrig varit borta? Alltså föll vi snart in i de vanliga kvällsrutinerna. Innebar litet god kvällsmat, och sedan magmassage på husse för min del. 

Efter det har vi haft en behaglig helg. Var inne och tittade till mitt hus bara sporadiskt på dagarna. Knep mig för ovanlighetens skull en söndagsstek av fjädersort. Men inte blir man mätt på en sån! Jag fick tassa in och fylla på magen med en rejäl portion.

Nu är det en ny vecka, och den har börjat bra. Fick upp husse i anständig tid för att bli utsläppt. Fint arbetsväder. Båda mina människor på plats hemma. Så här vill jag ha det!


 

    

Man ska inte skratta

...men le litet kan man väl få göra ibland??? Åtminstone i smyg?

Och på jam om olycka, så kommer matte och husse att rymma och vara borta i evigheter. Eller två dagar, för att vara petnoga. Så jag måste önska er en mysig sommarhelg redan nu. Vi tassas igen på måndag! 

Boxarmusen - eller min mest misslyckade jakt

Nu ska jag berätta om min mest misslyckade jakt. Och det var inte mitt fel att det blev så.

Musleken, det vet väl alla hur den går till? Man kastar upp musen i luften, och fångar den sen snyggt igen med tassen. Så håller man på och leker tillsammans ett tag.

Det här hände för många år sedan. Jag hade hittat en lekkompis, och vi hade det så trevligt. Tills den helt plötsligt tackade för sig och försvann runt hörnet? Jag följde förstås efter, för vi hade ju inte avslutat leken! Då hände något mycket märkligt. Musen ställde sig upp på baktassarna och boxades mot mig!!! En lång stund! Kan ni tänka er!? Jag satt och bara tittade, visste inte riktigt hur jag skulle reagera? 

Det var då matte kom och förstörde alltihopa. Hon kom ut med en väldig fart och bara lyfte upp mig helt fräckt! Jag blev förstås både frustrerad och sur, för jag gillar liksom avslutningen av musleken allra bäst. Matte påstod, att den musen förtjänade att få leva. Ska mattar verkligen uttala i musfrågor? 

När jag till slut blev utsläppt igen, skyndade jag mig tillbaka till stället där vår lek abrupt avbrutits. Försökte följa spåret, men fick ge upp. Det var en riktigt misslyckad jakt.