Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 8 november 2012

Jag är inte som andra katter?





Här gör Piff något jag aldrig gör. Hoppar in i ett skåp för att hitta en sovplats. Har förstått att jag är en rätt ovanlig katt på så vis? Nästan det enda jag hoppar upp på, är fönsterkarmar. På de två, som är rensade på skräp, alltså. Övriga bryr jag mig inte om. 

För flera år sedan hoppade jag upp på matbordet en gång när jag var arg på matte. Då lade jag mig mitt på bordet och stirrade på henne. Av någon för mig obegriplig anledning fick det inte avsedd effekt? Hon skrattade bara, och sedan körde hon ner mig. Totalt misslyckad protest. Litet rädd och tillplattad hade hon väl ändå kunnat bli?

Det är inte det att jag inte har hoppkapacitet. Klarar galant det höga staketet till grannen. Jag är bara en icke-skåp-intresserad katt. 

12 kommentarer:

  1. Man kan ju inte vara intresserad av allt men nytvättat är riktigt mysigt! nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att det är mysigt, men för att upptäcka det på riktigt måste jag ju hoppa in i skåpet! Och det har jag ingen lust med.

      Radera
  2. Skåp är jättespinnande, inte bara att leta skåpmonster i, utan att sova i ;-)

    =^.^=

    Torsdagsbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att leta skåpmonster, det är ju en HELT annan sak! DET gillar jag! Men sova i skåp? Näe, det får nog vara för min del.

      Radera
  3. Då är vi två Gustav. Jag bryr mig inte heller om att hoppa upp i skåp. Har sniffat i dem, vet vad där finns, det räcker.Kan gå in och vända i ett öppet skåp men håller mig i golvnivå. Lägger mig i husses byrå ibland, på hans rena T-tröjor eller i kalsonglådan. Och tassar upp på bordet om de inte lägger märke till mina önskningar snabbt nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att vi har många gemensamma nämnare? Jag håller mig också mest i golvnivå när det gäller skåp. Men bordet bryr jag mig inte om längre. Jag får protestera på andra sätt.

      Radera
  4. Vad mattes märkliga reaktioner beträffar så är det visst så att tvåbeningar kan skratta av nervositet. Hon blev naturligtvis jätterädd och det yttrade sig på det här konstiga sättet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahajam! Så bra!! Då kanske jag ska börja med den metoden igen! Vad bra att jag fick veta det!

      Radera
  5. Hm... *sätter glasögonen på nostippen* Din ovilja att hoppa in i skåp, kan det ha något med din barndom att göra? Du är ju trots allt väldigt intelligent och klok katt som jämt jagar bort skåpmonster. Hände det något när du var liten kisseunge kanske? Eller kan det vara så att du är en sådan empatisk katt, att du visar hänsyn och inte pälsar ner i skåpen?
    Angående att din matte skrattade åt dig på bordet, så tycker jag minsann också att hon kunde blivit liiiite rädd i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njam, jag är ju inte RÄDD för skåp, så vi jamar väl det att det är mitt hänsynstagande som bidrar till mitt ointresse för skåpinventering. Det låter ju stiligt i alla fall!
      Jo, men nu har jag fått en bra förklaring av Kattson, hon VAR nog rädd ändå!

      Radera
  6. Fnissjam, så gör jag/Tarzan oxå ibland, hoppar in i ett av skåpen här hemma, tycker det är ganska mysigt ibland.
    Ett av tillfällena är att jag då gömmer mig för våran numera skällis här hemma, mjau
    Han bara jagar oss hela tiden.
    Mimmi gömmer sig udner sägarna ibland.

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag hade en skällis här hemma, DÅ skulle nog jag också hoppa upp i skåp! Men kommer inte skällisen in under sängarna? Tycker det låter som ett osäkert gömställe?

      Radera