Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 26 oktober 2015

Så var det måndag igen


Den här helgen har jag haft ett och annat att jag inte varit riktigt tillfreds med. På lördagen försvann både husse och matte, och var borta tills det varit mörkt länge. När de gör så, brukar jag alltid tillrättavisa dem genom att hålla mig undan ett bra tag efter att de kommit hem. När de är borta inom en rimlig tidsgräns är jag oftast snabbt på plats med ett välkomnande jam så fort de stannat bilen, eller till och med att jag sitter på trappan och väntar. Men aldrig när det handlar om sena kvällstimmar. Om sanningen ska fram, är det väl inte enbart i uppfostringssyfte, det är mera att jag tar tillfället i akt till mer perifera inspektioner. Och givetvis dröjer jag inte länge med att komma hem igen.

Söndagen började inte bra. Först, på morgonen, blev jag väldigt glad, för jag upptäckte husse i källaren. Det är ju en dröm jag haft länge att få tassa på en riktig upptäcktsfärd där! Men så blev det inte, nu heller. I stället blev jag instängd i mitt hus tillsammans med matte. Försökte på alla sätt få henne att släppa ut mig. När det till slut lyckades var källardörren naturligtvis stängd igen. Att det ska vara så omöjligt att få komma ner där?

Men sen blev dagen bättre! Jag fick en massa gäster att välkomna. Det tillhör mina favoritsysselsättningar. Men sedan det var avklarat, fick de klara sig själva. Vädret var vackert, och jag hade en del ogjort där ute. Fast jag var inne och tittade till dem emellanåt, förstås.

Idag har allt varit som vanligt igen. Mina människor hemma. Lugnt och skönt. Avkoppling under hasselbusken. Nästan så jag tror jag uppskattar vardagar mer än helger? 


11 kommentarer:

  1. Förstår dig så väl. Jag brukar också markera när husse o matte är borta för länge (enligt mig iallafall).
    Källaren verkar vara ett outforskat revir, undrar vad som kan finnas där?
    En sak är säkert, vad det än är så vill din matte o husse ha det för sig själv.
    Jo, detta med helger kan ställa till det ibland.
    Jag gillar också vardagen bäst när allt är som vanligt.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man bara MÅSTE förstås visa med hela tassen när de beter sig fel, hur skulle det annars gå?
      Jo, jag har någon enstaka gång lyckats ta mig in i källaren, men har upptäckts nästan direkt, och det enda jag hann med att se var att det är ett högintressant område, som definitivt kräver en närmare undersökning. Men jag SKA lyckas en dag!

      Radera
  2. Undrar hur många källarmonster det finns där nere??.....Hur!

    SvaraRadera
  3. Sista ordet ska givetvis vara Hua......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säkert en hel armé! Och det är ENBART en skicklig katt som kan förvisa dem härifrån!
      Hua? Du är visst en norrlandskatt?

      Radera
  4. Trots att du uppfostrat dina människor i åratal genom att inte visa dig när de varit borta för länge, så fortsätter de att göra likadant gång på gång. Tänk att tvåbeningar har så svårt att förstå både våra subtila, eller mer tassfasta vinkar. Man kunde ju tänka sig att de ångrade sig så mycket att de som kompensation lät dig komma ner i källaren för en säkert alldeles nödvändig inspektion. Men ge inte upp, Gustav. En dag kommer du att vara där - det är jag säker på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska vara du till att komma på denna egentligen självklara kompensation på deras försumlighet och nonchalans! Nu ska jag med förnyad bestämdhet kräva åtkomst till källaren!

      Radera
  5. Bra att du satte ner tassen när de rymmer så där. Jamar som Kattson, du borde verkligen fått komma ner i källaren efter att ha utstått deras rymning och dessutom haft överseende med deras beteende och agerat värd när det kommer gäster och tagit väl tass om dem. Jam menar, nog är du väl värd ett källarbesök då???
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med! Och jag kan inte fatta vad det är som gör att jag nekas åtkomst till en del av mitt eget hus? Nä, jag får nog ta i med hårdtassarna!

      Radera
  6. Men vad kan det vara för spinnande nere i källaren som inte dina människor vill att du ska få se? Kan det vara en magisk vitfiskmaskin??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha-ha, nä, så väl tror jag inte det är! De yrar något om att jag skulle kunna bli instängd under huset? Jag? Nog skulle jag hitta utgångarna igen, vad tror de? Tänk att inte ha större tilltro till sin katt!

      Radera