Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 18 november 2015

Jag är ju här!



"Är Gustav ute?" undrade matte. Hon hade inte sett mig på
Jag är ju HÄR, matte!
hela dagen. Hade hon varit uppe i anständig tid på morgonen hade vi träffats. Nu hann jag med både en morgonrunda ute och komma in igen innan hon behagade kliva upp. 


Egentligen var det både rätt varmt och uppehåll, men det blåste litet för mycket i pälsen för min smak. Alltså valde jag innelivet idag. Tassade in i gästrummet och hittade igen min låda på sängen där. Den har fått stå oanvänd ett bra tag. Så länge att matte inte ens kom på idén att leta efter mig där. Först när både hon och husse varit ute flera gånger utan att jag kommit, började de leta på allvar. Och hur svårt var det att hitta mig? Jag låg ju här hela tiden!!!

12 kommentarer:

  1. Du behöver ju inte ens gömma dig för att dina tvåbeningar ska börja leta efter dig.
    Hade du inte rätt kul när du hörde hur dom ropade o letade efter dig?
    Jamar som du, det blåste en del idag när jag tassade på stranden.
    Men det regnade inte som tur var.
    Även matte är nöjd nu när över 100 mm kommit på hennes buskar o träd.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag var inte ens på mitt hemliga ställe! Fullt synlig och öppet låg jag där, men man måste förstås bekväma sig med att gå till den delen av huset! Klart jag hörde när de ropade, men inte brydde jag mig när jag hade det så skönt.
      Inte heller här har vattenslangen plockats upp från källaren igen!

      Radera
  2. Jösses så trögtänkta och fantasilösa människor kan vara, man häpnar ju! Ps. Det ser jamarmysigt ut i lådan. Ps Vi har idag fått en ny kattbädd som vi håller på att kattifiera nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man häpnar gång på gång över deras tankeförmåga, så är det! Jag har två likadana kattonger med filt i, en bredvid mattes säng, och så den här i gästrummet. Matte var och tittade i den bredvid sängen, men glömde den här. Den ÄR jamarmysig, det kan jag intyga!

      Radera
  3. Kattongen såg jamarmysig ut, förstår att du föredrog den framför blåst i pälsen.
    Tänk att de skall vara så tröga ibland, nu försökte du ju inte ens att gömma dig. Häromdagen blev jag riktigt sur på matte. Jag låg och sov i godan ro under täcket och helt plöstligt slet hon bort det utan förvarning. Sen sa hon något om att bädda och att hon inte såg mig. Pyttsan, det var ju purrfekt bäddat för mig, räccker inte det?
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om jag aldrig ligger under täcken eller filtar förstår jag precis hur obehagligt det var att bli väckt på det där bryska viset. Typiskt människor att inte se sig för! Och bäddning är klart överskattat, sängar är mycket mysigare obäddade!

      Radera
  4. Vilken fin bild på dig! Väl vald plats men visst är det märkligt att de inte ser ibland! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Jo, det här tog väl nästan rekordet när det gällde att inte upptäcka mig! Jo, det TOG rekordet!

      Radera
  5. Det där säger en hel del om tvåbeningarnas outvecklade sinnen. Vi katter hade ju gått direkt till din låda i gästrummet för att leta efter dig. Hur svårt kan det vara?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Särskilt om man betänker att mitt hus bara har fem rum i ett plan, inte särskilt svårletat, eller hur? En katt hade givetvis hittat mig vid första försöket!

      Radera
  6. Där ser man vilka vanedjur vi är - även de som går på två ben :-) Vilken jamarmysig myslåda du har, filten ser så skön ut och så perfekt draperad. I den lådan mår man gott, kompis, det syns!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en precis likadan låda till vid mattes säng, och den placeringen har tilltalat mig mest de senaste månaderna. Men just nu kände jag för en mer avsides plats att dra mig tillbaka på. Men inte trodde jag att det skulle vara svårt att hitta mig. Och inte ett jam kom över min nos, de kunde allt leta!

      Radera