Så här är det alltid. Jag sitter helt lugnt och stilla i djupa funderingar. Då kommer Puff och ska förbi. Observera att jag inte ens tittar åt hennes håll! Ändå rusar hon förbi som om jag skulle bita henne i svansen, eller nåt? Naturligtvis blir jag ibland litet undrande över brådskan, och reser mig för att kolla vart hon tar vägen? Då springer hon ännu mer! Vilket förstås ytterligare ökar min nyfikenhet.
För det mesta slutar det med att hon hoppar upp nånstans. Högt upp. Då är det kört för mig. Att hoppa högt är jag inte så intresserad av längre. Och förresten struntar jag väl i vad hon har för sig? Men det är inte lätt av vara mig, och ständigt misstänkt som svansbitare.
Inlägg
Man ser ju tydligt hur Puffen är "in motion" på bilden.
SvaraRaderaJa,det är inte lätt alla gånger att förstå sig på det kvinnliga könet.
Sen om det är tvåbeningarna eller de fyrbenta det är nog ingen skillnad.
Idag har du väl hållit dig inomhus i o med busvädret.
Här har både snöat, småhaglat o regnat om vartannat.
Ozzy
Ibland blir jag vansinnigt irriterad på hennes springande. Själv springer jag ALDRIG inomhus! Nä, jag kommer aldrig begripa mig på henne!
RaderaHär har det mest regnat, så den enda utomhusaktivitet jag ägnat mig åt är att följa husse till brevlådan och till soptunnorna!
Jam gör likadant ibland när jam måste gå förbi Tindra. Utan förvarning kan man få en rak högertass ibland å bli jagad genom hela lägenheten tre varv. *ryser*
SvaraRadera/Viska, orolig för svansbitare
Oj, en rak högertass?? Det var en tuff brud du bor med! Jag skulle ALDRIG våga mig på nåt sånt mot Puffen. Det får räcka med att retas litet ibland.
RaderaMärkligt, och du som aldrig skulle bita någon i svansen! Nosbuffar
SvaraRaderaNä, det skulle jag verkligen aldrig göra! Det är SÅ konstigt att hon alltid misstänker mig för onda avsikter???
RaderaHihi, jag trodde först att det var DU Gustav som var svansbitaren....
SvaraRaderaNu läste jag för snabbt det ÄR ju du som är svansbitaren enligt Puffisen
SvaraRaderaJust det, enligt Puffisen, notera noga detta! Jag har minsann aldrig någonsin anfallit henne. Däremot minns jag smärtsamt ett antal gånger när hon och hennes syster Piff hoppat på mig och slitit av mig päls!!! Lyckligtvis upphörde det när Piff försvann. Kanske fruktar Puff hämnden? *funderar*
RaderaDet är helt obegripligt hur ditt rykte som svansbitare uppstått. Vissa har missförstånd som varumärke.
SvaraRaderaDet är nog svårt att föreställa sig en lugnare och mer timid katt än jag. Problemet ligger förstås i att Puff inte har vett att föreställa sig saker?! Inte korrekta saker i alla fall!
RaderaMärkligt att Puffisen tror att du är en svansbitare, du som är en snäll gentlekatt. Tänk om hon hade bott här, vi är ganska bra alla 3 på att lurpassa och busjaga varandra. Visserligen på skoj men efter din beskrivning tvivlar jag på att hon skulle uppskatta det.
SvaraRadera*nosbuffar*
På skoj? Det kan jag jama att Puff inte vet vad det är? Fast inte jag heller, när jag tänker efter. Ingen av oss har lekt med en annan katt. Kanske Puff litet med sin syster förut, när de var små. Men mig är hon bara rädd för. Och jag tycker hon är konstig. Men vi slåss inte i alla fall!
Radera