En tvätt är inte bara en tvätt

Så skönt det är att kunna göra sin morgontoalett ute i det fria! Nu är det fuktigt i gräset på morgnarna, så jag föredrar att sitta på bron.

Jag undrar om våra människor har insett hur meditativ en tvätt kan vara?

Faktiskt en ren njutning?

Nä, troligtvis inte...

De har så svårt att göra en konst av vardagssysslor.

Inne eller ute?

Inne eller ute? Snabba avgöranden har varit av nöden denna helg. Några gånger har jag dröjt aningen för länge med beslutet. Men matte kan gott behöva en bendusch emellanåt. Jag förstår att ni anar kopplingen? Det är inte klokt vad fort man kan bli droppvåt, om man är för optimistisk huruvida det blöta ska upphöra eller inte!

Annars har mina människor äntligen fattat att den bästa helgen är den som tillbringas hemma! Det var på tiden. Husse har hållit på och flyttat jord, naturligtvis under mitt överinseende. Trädgårdsarbete är något jag verkligen gillar, det skapar sån gemenskap! 

Nu börjar det bli tomt i husen runt om Mitt Område. Det är lugnt och fridfullt. Än så länge. Alldeles snart ska ett jättebygge dra igång alldeles i utkanten om Området. Lyckligtvis är det en oprioriterad del av Området, så det kommer nog inte störa min planering i särskilt hög grad? Bara de där stora lastbilarna håller sig där borta, är jag nöjd. 

Ofta blir man rädd...

Fast jag hoppas förstås att ni inte ens ska behöva bli  onödans-rädda i helgen, utan att den bara blir trygg och härlig på alla sätt!

Pensionär?

Blir man mera tolerant när man fyllt fjorton år? Jag har i alla fall blivit det.

Förut tyckte jag det var ett problem att mina människor var så trögväckta på nätterna. Antingen om det gällde en stunds gemenskap, eller när jag kände plikten kalla där ute.
Så icke nu.

Hela sommaren har jag utan minsta jam låtit bli försöka få liv i dem? I stället har jag satt mig fönstret emellanåt och bevakat det man kan se åt det hållet. Sedan har jag tyst tassat tillbaka till deras sängar. Efter ett antal såna arbetspass har jag ibland till och med legat kvar i sängen fast de stigit upp! 

Kanske är det pensionärslivet som har börjat?   

Arbetsupplägg

Sedan den dumma Åskar dödade min spaningstall har jag litet svårt att hitta något nytt riktigt bra ställe. Det blir mest att jag sitter hemma på farstubron. Kanske för att det är ett naturligt ställe att starta dagen på. När dörren öppnats vill jag helst kolla läget en stund och ta in omgivningen. 

Nästan alltid börjar jag med en noggrann genomgång av området Stranden, fortfarande sittande på bron. Efter det brukar jag kila över till favoritgrannen och kolla läget mera i detalj, och på plats. Östra delen av Mitt Område, samt den södra, får bli sedan, och i mån av tid. Ibland kommer matte eller husse ut, och då måste jag prioritera dem, förstås. Och de viktiga vilopauserna får inte hoppas över! 

Jag har hittat en arbetsmodell som passar mig perfekt! 

Orättvist i kubik

Det försiggår dagligen stora orättvisor här i mitt eget hus. Puff får mycket mer delikatessmat än jag! Nästan bara sån, faktiskt. Jag är helt övertygad om att hennes mat är jättebra för min mage också, fast jag inte har löst bajs.

E'ru färdig snart?

Nähä.

Bäst att passa på, innan matte ser mig!

Så var det roliga slut...

Inget krusande här, inte!

Den här helgen får mina människor godkänt i närvaro. En trea kan jag dela ut, fast svag. De kunde givetvis inte låta bli att rymma någon av dagarna. Nu var det ju väldigt skönt väder, därför fick de det förhållandevis goda betyget trots allt. 

Kvällarna har jag uppskattat mest under helgen, för då har vi haft mys tillsammans ute på altanen. Jag älskar verkligen att upptäcka matte och husse där! När det är så här varmt brukar de sitta där och äta. Då njuter jag av att ligga bredvid dem på det solvarma däcket. 

Fast i lördags, när jag tänkte delta i måltiden med egen medhavd mat, ville de inte ha mitt sällskap? Redan när jag närmade mig och som vanligt annonserade att det var knytkalas på gång, blev jag anmodad att "stanna där"!? Ja, var det på det viset fick de väl sitta där för sig själva. Jag krusade minsann inte!

Idag brydde jag mig inte om att bidra med något till lunchen. Men mitt sällskap fick de i alla fall. Långsint, det är jag inte.