Jamarns, så obehagligt!

Jag har utsatts för något ytterst obehagligt. Tassade helt lugnt över gatan, efter att ha patrullerat av några granntomter. Var nu på väg hem. Då, helt utan förvarning, kommer två enorma kraxande gråsvarta fåglar farande som projektiler, rakt mot mitt huvud! Jag blev tvungen att ducka allt jag kunde, för att undkomma deras vassa och hårda näbbar. Samtidigt skrek de åt mig, ja vad, det lämpar sig inte i tryck. Överlåter det till er fantasi.

Trots att jag var ute i helt fredliga ärenden, dessutom på min egen tomt(!), fortsatte de skräna ut sina otidigheter från favoritgrannens carporttak. Inte förrän jag nådde min trappa, flög de iväg. Jamarns, så obehagligt! Inte nog med en Inkräktare på marken, som jag inte verkar bli av med. Nu måste man hålla koll upp i luften också! Man får väl vara glad, så länge det inte dyker upp någon från underjorden...

Undrar om hon hade blivit glad, min mamma?

Vet inte riktigt vad det är med den här bilden, men matte ville ha med den. Hon var på rymmen igår mest hela dagen. Var visst någon slags dag för mammor. Då hade hon varit och kollat på blommor? Den enda nyttan med blommor är, om man kan ligga under dem när det är varmt, tycker jag. Att bara titta på dem, förstår jag mig inte på?

Jag har förstås också en mamma,  men jag vet inte om hon lever eller var hon finns. Det är ju så längesedan jag flyttade från min födelseort. Annars hade jag kunnat förära henne ödlan jag fångade igår.

En annan sak som hände igår, var att när jag kom in rätt sent på kvällen, hittade matte en fästing i min päls. Den kröp omkring där, och matte skulle precis plocka bort den, när jag absolut inte ville vara med längre. Detta eviga plockande i pälsen kändes våldsamt frustrerande. Alltså hoppade jag ner på golvet. Jag vet inte, men är nästan säker på, att jag hörde ett svärord. Sedan plockade matte fram snabeldraken och den fick suga på mattan jättelänge. Mycket väsen för ingenting, skulle jag vilja jama.

Ett av mina kattjamspråk

Människor har sina ordspråk, men inte många känner till våra jamspråk. Precis som deras, till synes självklara, men ändå användbara i olika sammanhang. Jag ändrar det här jamspråket ibland till "man ska inte kasta ostbollar för Puffen" för hon bara låter godiset ligga. Kanske har du något eget jamspråk du brukar praktisera?

Nu är det helg igen! Det var ju bara några dagar sen sist? Verkar som det blir en del blött, men det är ju rätt skönt att koppla av inne också. Ha det så bra, alla kompisar! Vi tassas igen på måndag!

När man vill ha skugga är det sommar!

Visst är det sommar när det är så här? Övrig tid på året söker man upp varenda solplätt, och lägger sig där. Idag har det varit skuggläge. Jag har med inte alltför stort, men dock intresse, tittat på när matte dödat en massa växter på en kulle jag har.  

Dessutom har jag haft en dispyt med matte om tillgängligheten i växthuset. För att visa henne vad saken gällde, hoppade jag upp på mitt bord. Då var jag tvungen att sätta ner tassarna i hennes småkrukor där. Tyckte det var en praktisk tassvisning, som inte kunde missförstås? Det var då våra åsikter gick isär. Hon menade, att jag skulle hoppa ner på golvet. Jag lade mig i stället demonstrativt på den ytterst smala, fria kant som fanns på ena sidan.

Nu har matte lovat, att hon snart ska ta bort alla krukorna från bordet. Det tror jag, när jag ser det. 

En bra och en dålig

Det finns en bra och en dålig sak som händer varje morgon. Tar det braiga först. Piff och jag får godismat. Vi börjar komma in bra i rutinerna. Puff går in i vardagsrummet, matte stänger dörren, och Piff och jag sätter oss förväntansfullt i köket. Matte plockar fram två skålar och häller i blötmat. Doftar lika himmelskt varje morgon.

Sedan kommer det tråkiga. När jag ätit upp -det går fort!- hämtar matte en flaska och en bomullsrondell. Då försöker jag dra mig undan till något undanskymt ställe. Matte hämtar mig där, och sätter mig på en stol. Sedan misshandlar hon mig genom att trycka och böka runt där det gör ont, bredvid örat och uppe på nacken. Ja, ni minns kanske att jag försvarat Mitt Område? Blev tvungen att upprepa det. Har fått en synnerligen trögfattad inkräktare bokstavligen på halsen. Därför får jag nu fortfarande lida för detta, genom att ett flertal gånger varje dag bli utsatt för denna behandling. 

Nåjam, när pinan väl är över på morgonen, får jag äntligen komma ut och starta dagens arbete. Och Puff får komma in i köket och kasta sig över några bitar som matte sparat till henne.

Nu är det bevisat!

Såg ni den högst intressanta artikeln i tidningen angående vilka som är värsta miljöbovarna?? Jag har alltid ansett att hundar är ett miljöproblem, och nu är det bevisat! "En stor hund är värre för miljön än en stadsjeep" stod det i rubriken, och då hajade jag till, naturligtvis. Nu tycker jag förstås att bilar också är ett stort problem, de kör alldeles för fort ibland på vår lilla gata. Nu var det visst inte riktigt det, artikeln handlade om. Utan om det här:

En stor hund kräver 1,1 hektar mark för att göra mat så att hunden blir mätt. Den där stora bilen behöver 0,41 hektar om den körs ettusen mil om året. Och då har man räknat med det som behövdes för att bygga bilen. Om man byter den stora skällisen mot en mellanstor behövs 0,84 hektar. 

Jag läste vidare med intresse. En katt då? Det förstod jag väl! Bara 0,15 hektar för oss! Jama om skillnad! Ytterligare ett plus att lägga till andra för oss. Dessutom vill jag framhålla att jag för egen del utför ett viltvårdande arbete, och kräver säkert ännu mindre yta. Vi katter är verkligen till fördel på alla sätt!

Hemska typer

Igår var det spännande må ni tro! Då kom Åskar på besök, och med sig hade han brorsan Regnvar. Båda två var i högform och fulla av energi. Jag hade litet otur, för en liten stund innan Åskar kom, hade jag tassat iväg ut, och inte hann jag tillbaka, innan Regnvar började hälla ner allt han hade i sina behållare. Då var jag glad över bilen på gården, under den kunde inte Regnvar hitta mig. 

Senare på kvällen trodde matte att Åskar dödat modemet, för det ville inte starta igen. Hon försökte en massa återupplivningsförsök, men modemet var alldeles svart och livlöst. Precis när hon skulle ge upp, blinkade en lampa till! Då satte matte in intensivvård, och rätt som det var, började alla lampor lysa igen. Vilken tur, annars hade jag ju inte kunnat blogga idag! Nästa gång Åskar hälsar på, har matte lovat att stänga av allt tidigare. Våldsam typ, den där Åskar...


Hade besök av minisen igår också. Nu börjar bli det fara å färde och höjd varningsflagga! Vilken fart han har, man kan inte känns sig säker nånstans. Han gillar mig jättemycket, men jag är högst tveksam till, hur han försöker uttrycka det? Hans människor sa, att jag hade det bättre ute, och så hjälpte de mig ut. Det var nog lika bra.


Idag har det bara varit sol igen. Precis som det ska vara.