Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 6 september 2012

Jag är en stor konstnär


Att tålmodigt kunna vänta är en stor konst. Utan att skryta alltför mycket, kan jag jama, att jag behärskar den ganska väl. Jag vet, att min matte och husse inte är riktigt överens med mig på den punkten. De tycker inte att mina jam ungefär varannan minut ingår i tålmodig väntan?
Där är vi inte överens. Även om ett och annat jam eventuellt kommer ur min strupe, så sitter jag faktiskt lugnt, stilla och utan åthävor och betraktar dörrhandtaget. Det gör jag den tid som behövs. Ni kan inte tro hur lång den är ibland.

Då är det bra att vara konstnär.

10 kommentarer:

  1. Väntandets konst är svår. Den går inte att hänga ut på stora konsthallar, även om det är där den egentligen hör hemma, Men eftersom tvåbeningar har så snäv uppfattning om vad som är konst skulle de ändå aldrig förstå. Du för fortsätta utöva din svåra konst och visa opp den för oss som förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sak är säker: Jag kan alltid lita på att DU förstår!

      Radera
  2. Klart du måste jama till då och då så att du påkallar dina 2-bentas uppmärksamhet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annars skulle de ju bara tro att jag satt och beundrade handtaget, eller nåt? Det är minsann inte lätt att vara katt alla gånger.

      Radera
  3. Själva poängen är ju att man sitter där och väntar..att man låter lite hör ju liksom till..Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland händer det att de får för sig att jag inte SKA tassa ut? Kan jag inte acceptera, förstås. Det är då jag verkligen får användning för mina kunskaper i denna konstart.

      Radera
  4. Att vara konstnär tillhör ju oss katter oxå, mjau
    Jag Tarzan är oxå ngn sorts konstnär när jag står vid dörren och vill ut, fast det är inte alltid matte förstår sig på min konst :( Suckjam.
    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, men vi kämpar på ändå. Aldrig ger vi upp, eller slutar hoppas!

      Radera
  5. Men så tålmodig du e! Jag tassar till dem om de inte fattar! Om de sitter på kontoret så ser de inte dörren. Visst har jag min egna dörr men va ska man ha personal till om de inte servar en?

    SvaraRadera
  6. Jag har litet tur, för dörren där jag mest tassar ut ÄR på kontoret. De kan helt enkelt inte undgå att lägga märke till min belägenhet. Beträffande personalfrågan håller jag HELT med!

    SvaraRadera