Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 18 oktober 2012

Utan logik


Komma? NU?


Matte och jag hade jobbat i växthuset en stund. Hon hade slängt ut en massa, och satt in en massa. Ingen logik alls. Men jag hade betraktat allt med upphöjt lugn, utan kommentarer. Numera måste jag skynda mig in i mitt växthus när hon är där. Övrig tid är där nämligen stängt. 

Med tanke på det, borde en rimlig slutsats vara, att allt hon utför där, ska utföras länge! Inte nån liten pluttstund, så man knappt hinner njuta av värmen och miljön? Det var precis det jag jamade till matte här ovanför, när hon stod där vid dörren och menade att jag skulle komma.

Hon fick säga vad hon ville, men jag utnyttjade min fria vilja. Åtminstone en stund.  

onsdag 17 oktober 2012

Skämt, eller...?



Kompisar jamar om vitt nedfall...


Jag tror de skojar? Väl?


Tar litet extra gräs för säkerhets skull...IFALL det blir vitt? Men inte kan det....? Nääee...ha-ha-ha..såklart de skojar med mig! Fast sådär jätteroligt skämt var det ju inte, förstås...

tisdag 16 oktober 2012

Ovanligt lyckat


Nyligen berättade jag om den överraskande tvättning jag fick av min låtsassyster Piff. Nu har jag också tassat ett litet myrsteg på vägen till någon slags skör fredspakt med hennes syster Puff. Även om dessa ögonblick av gemenskap är lika korta som tiden det tar för mig att hoppa över staketet till grannen. 

För rätt länge sedan provsmakade vi en ny sorts blötmat. Husse hade köpt två påsar. Eftersom ingen av oss tyckte om den, blev den andra påsen liggande i skåpet. Idag bestämde vi oss för att testa även den andra påsen. Och oj, det var ju något helt annat?! Förmodligen måste den här maten ligga och mogna och gotta till sig, för det var skillnad som ödla och mus! 

Piff var ute på altanen, så det var Puff och jag som fick provsmaka. 
Men det här var ju smaskens! *förvånad*
Jag kan lova, att så här nära har våra huvuden aldrig varit. Förutom då när de båda systrarna helt orättvist har attackerat mig, men det tycker jag inte räknas i sammanhanget. Fast, som jamat, ögonblicket av närhet gick väldigt fort över.
E'ru redan mätt, Puff???
Men liten framgång är också en framgång. Och jag fick massor med god mat. En rätt lyckad provsmakning, med andra jam.

måndag 15 oktober 2012

Blött, blött, blött


Den här helgen kan sammanfattas i ett jam: Blöt! Varenda gång jag stuckit ut nosen för en väderbesiktning, har jag sett samma syn. Ett evigt strilande utanför dörren. Ändå följde jag helt djärvt med matte ut en stund på lördagen. Kollade när hon fyllde vatten i en hink. Det rann för fullt från stupröret. Sedan bar vi in det i huset. Matte använder sånt vatten till vissa blommor. Det jobbet fick hon sköta på egen hand. 

Regniga dagar som de här, är jag tacksam för min vedbod. Om jag lägger i högsta växeln och rusar dit allt jag kan, hinner det inte fastna särskilt mycket blött i pälsen. Dörren in dit är nästan alltid stängd, men det gör inget, för det är under vedboden jag har mitt utrymme. Där är det sand, och jam, ni kan ju tänka er? Den sanden är alldeles utmärkt att använda till vissa ändamål. Tack vare den har jag klarat av allt nödvändigt den här helgen.  

Patrullerandet får anstå tills det blir bättre tider. Även om söndagen och idag har varit något anständigare, har det varit för litet för att planera in större jobb. Men vilan ska ju också ha sin tid.   

fredag 12 oktober 2012

Det finns en bro



Önskar er alla en riktigt skön helg, trots att kylan börjar bita i pälsen!

torsdag 11 oktober 2012

Vaktpost?


Vad gör en stackars katt, som finner sin sköna, mjuka stol ockuperad av en hård pärm? Finner sig i sitt öde, och försöker göra bästa möjliga av situationen förstås! Provar så här en stund...

Fast det är kanske bättre så här??? Hmmm...
Nä, så här får det bli. Med ett kuvert under magen kan man väl säga att jag är en vaktpost?



onsdag 10 oktober 2012

Underläge


Jag jamar väl inte allt för matte heller?
Jag kom hem med ett sår på örat. Det andra örat, det som jag inte visar. Matte tog fram en tuss med något blött på, lyfte upp mig på en stol, och började dränka örat. För att skydda mig, försökte jag fälla ner det. Jag menar, hur trevligt är det att få en flod rinnande ner i örat? Som vanligt vann hon, i egenskap av sin storlek. Alltid detta underläge!!

Sedan undrade hon, vad jag hade hittat på? Men se, det hade jag inte tänkt berätta! I mångt och mycket kan hon bestämma över mitt liv, men när det gäller sånt här, får hon allt finna sig i att det är hon som är i underläget!