Som det är i en familj

Du å ja', husse

Jag klagade litet på husse i förrgår. Han blev ju aningen sur på mig när jag råkat blöta ner några papper han lagt olämpligt på skrivbordet. Turligt nog är varken han eller jag långsinta.

Vi har nu rett ut det hela. Han har förstått att papper inte kan läggas på min landningsplats. Jag har förlåtit honom för hans surhet. Precis som det är i en familj. Ibland bråkar man litet. Sen blir man vänner igen. För man tycker ju så mycket om varann, trots allt. 

När jag ville vara i någon annans päls

Det finns tillfällen jag helst skulle velat vara i någon annans päls. Som igår, till exempel.

Husse låg i sin säng och läste, och jag gjorde honom sällskap i mattes säng. Vi hade det lugnt och skönt. Då kom Piff och ville vara med, hon också. På sedvanligt sätt kröp hon in under överkastet nånstans vid huvudändan på sängen. Det gick en liten stund, och jag hade nästan somnat, när jag observerade något märkligt. Mattes kudde började röra på sig!? Och inte bara det, den höll på att falla ner över mig! 

Självklart måste detta mysterium undersökas! Jag reste på mig och kikade försiktigt bakom kudden. Såg ingenting. Alltså måste jag ta undan överkastet för att kunna se ordentligt. Det var ett stort misstag!! 

Ut rusade en tvärilsken Piff, skrikande otidigheter till mig. Inte nog med det. När hon fått ur sig det värsta kom nästa chock. Puff kom rusande, ställde sig mot sängen, funderade en liten stund. Sen kom högern, och jag fick mig en smocka rakt i nyllet. Efter det följde det jag tycker är allra värst: Det gemensamma påhoppet. Den som haft två ilskna kattfröknar på ryggen vet vad jag jamar om. 

Lyckligtvis blev de båda två bråkstakarna utvisade efter denna fula tackling. Matte stängde dörren med dem på andra sidan. Husse och jag fick ligga kvar och njuta av stillheten. Jag hörde minsann hur både Piff och Puff skrapade på dörren för att komma in till mig. Tji fick de!

Men jag ska nog inte undersöka bakom vältande kuddar någon mer gång.

Skärpning!

Skärpning, husse!

Mitt hus är litet felkonstruerat. Eller felmöblerat. Det är nog hellre så. Flera fönster är oåtkomliga för spaning. Framför ett finns en helt onödig diskbänk. Ett annat är totalt belamrat med växter. 

Egentligen har jag bara två riktigt bra spaningsfönster. Det ena på kontoret, det andra i vardagsrummet. Vardagsrummet är allra bäst, där dras aldrig för någon gardin. Något som jag för övrigt anser vara ett riktigt otyg. Varför förstör matte möjligheten att se ut på kvällarna?? Totalt obegripligt. 

Nåjam, det näst bästa fönstret är det på kontoret. Jag är väldigt nöjd med att husse ställt ett skrivbord framför det, så man kan sitta eller ligga där och spana i lugn och ro. Självklart anser jag att skrivbordet huvudsakligen är min arbetsplats, men jag accepterar att husse stökar till där ibland, så jag knappt får plats.

Däremot vill jag definitivt inte höra klagomål på att papper förstörts av mina tassar, när jag hoppat upp på skrivbordet. Nyss inkommen efter jobb ute i regnet vore ett tack för idogt arbete i stället vara på sin plats. 

En riktigt bra helg

Det har varit en riktigt bra helg för mig. Båda mina människor hemma, inget vitt ute, ingen blåst, favoritgrannen på besök på söndagskvällen. Jag har fått tassa ut och in precis som jag själv har velat. 

Även på matfronten har jag varit nöjd. Igår kokade matte en bit lax till oss. I vanliga fall är jag inte så förtjust i det. Inte i den norska. Men den jag fick igår kom från ett hav långt bort, och den var bara så god! Vi blev alldeles till oss alla tre över den delikata smaken. Dessutom har jag lyckats nalla av Puffs blötmat flera gånger under helgen. Full pott på den fronten, alltså.

Idag har jag med stor möda besiktigat monsterskåpet i köket. Matte hade belamrat det mer än vanligt. För att kunna utföra ett grundligt arbete, var jag tvungen att förpassa ut en del saker på golvet. Att bara stå och kika in i skåpet duger inte. Jag måste förstås kolla längst inne i hörnet, det är ju där jag känner monsterlukten. Hittade dock inget av intresse idag. Men jag kommer givetvis fortsätta mina besiktningar. Aldrig ger jag upp.   

Vem är du?

Vem är du, som flyttar och lämnar mig kvar?
Vem är du, som slänger ut mig från en bil och åker vidare?
Vem är du, som stänger in mig och mina syskon i en kartong och lämnar oss?
Vem är du, som låter din katt få ungar du inte vill ha?

Vem är du???

Så många hemska kattöden har jag fått läsa om här i blogghuset. Det går bara inte att skaka det av pälsen. Människor brukar ibland säga att någon "beter sig som ett djur", och då mena något väldigt nedsättande. Men det vill jag bara jama, att inget djur beter sig någonsin så beräknande illa som en del människor gör.


Du finns också, du som ser mig som den familjemedlem jag är.
Du finns, du som ser till att ordna det bra för mig om du inte kan ta hand om mig mer.
Du finns, du som tar ansvar och ser till att inte fler oönskade katter kommer till världen.
Du finns, du som överser med pälshår, klösmärken, uppspydda pälsbollar och andra "missöden" som kan inträffa.

Du är den som älskar mig.  

Jag litar på dig.    

   

Jag och min KT

Kände ett behov att öva upp reflexerna, så jag bokade tid hos min KT (Kattlige Tränare).

Träningspasset börjar med att han gömmer sig under det gula skynket. Men han låter svansen sticka ut!

Själva hårdträningen sätter igång med att jag boxar till hans svans med en rak vänster.

Då gör han en luring; drar sig först längre bort, för att strax därpå dyka upp på andra sidan. 

Här gjorde jag ett misstag i träningen. Tog vänstern igen. Skulle förstås tagit högertassen, för att få så allsidig träning som möjligt!

Jag får börja om från början...

Fast nu kör jag stående jaktstart.

Eller förresten...det känns konstlat, det här. Tror hellre jag satsar på RIKTIG träning. Det här med gym är nog inget för mig.

Alternativ?

Hallåjam, ser ni mig??

Husse ropade från sängkammaren till matte att komma, och "ta med dig kameran", sa han. Ja, ni förstår kanske? Han hade väl aldrig sett en katt ligga på en vedkubbe förut? Vad är det för märkvärdigt med det? En alldeles lagom utsiktsplats, om ni frågar mig. 

När den dumma stormen nästan dödade min spaningstall förlorade den liksom sin status som bästa spaningsplats. Har provspanat någon enstaka gång från den ynkliga rest som stormen lät stå kvar, men jag kände mig inte riktigt bekväm med den nya utformningen. Få se om vedkubben kan tjäna som alternativ?
(Bilden tagen genom fönstret, så den är litet suddig)