Braspremiär

En helt okej helg för min del. Den musätande inkräktaren har inte närmat sig. Matte och husse har skött sig godkänt, även om inte oklanderligt. Till och med vädret har uppfört sig hyfsat, om man tar ett medelbetyg. Tack vare mitt underbara växthus behöver jag inte bry mig så mycket om de periodvisa vattenösningar som inträffat igår och idag.

Igår kväll njöt jag av att ligga framför brasan för första gången sedan i våras. När det gäller brasor tycker husse och jag lika. Det kan inte bli för varmt i rummet. Tyvärr brukar matte komma och förstöra våra intentioner. Hon verkar ha en märklig gräns vid tjugosex grader? Då måste husse sluta elda? Ibland förstår jag mig inte på matte.

§ 1

Och, vill jag framhålla, detta är ett absolut minimum! 

I förhoppningen att ni alla får leva lagenligt önskar jag er en härlig helg!

Jag avvaktar

Hårdvaluta!

Jag är inte ensam på Mitt Område längre! En obehörig katt har siktats i södra kanten av mitt revir! Dessutom med en av mina möss i munnen!!! En alldeles oerhört oroande nyhet!

Det var matte och husse som gjorde denna upptäckt, medan jag ovetande om intrånget lugnt tog igen mig i växthuset. Som ni kanske redan känner till, är jag högst ovillig att dela ut gästbiljetter här. Nu är alltså frågan om den objudne frivilligt förflyttar sina positioner aningen söderut, eller om jag tassgripligen måste ange gränsgångarna här? 

Det är bara att vänta och se.

Väntar gör jag också på -och hoppas få goda nyheter om- att min vän Frasse, som fått en allvarlig sjukdom ska få må bra igen. Jämfört med det jobbiga han har nu, är förstås mina inkräktarbekymmer väldigt futtiga. Därför kommer jag först och främst hålla tassarna för Frasse, men klarar nog också av att samtidigt hålla ett vakande öga på revirgränsen. Tyvärr blir ju inte Frasse hjälpt av att jag släpper in oinbjudna. Tänk om det varit så väl? Det hade varit ett lätt val.

Rymlingar

Vad ska man jama om detta? Först hur trevligt som helst, med två gäster, som jag träffat flera gånger förut. Direkt när vi hälsade, berättade vi för varann hur roligt det var att ännu en gång få mötas. Sedan hade vi många gemytliga stunder tillsammans på både lördagen och söndagen. Hade nästan börjat tro att det skulle fortsätta så, när jag blev väckt på måndagsmorgonen. Både husse och matte klev upp ur sängarna utan att jag befallt det? Inte minsta jam hade kommit ur min strupe?

Sedan tog de helt fräckt med mina gäster och stack! Hela dagen blev de borta, och natten med. Ännu en natt i full frihet, alltså. Inte förrän tisdag kväll kom de tillbaka. Ena gästen frågade om jag saknat dem? Så länge som växthuset stod öppet och matskålen fylld där inne, gick det väl an, svarade jag. Det var mest principen, den att människor alltid ska vara hemma hos sina katter. Och nog njöt jag litet extra av att krypa ner mellan husse och matte den natten! 

Hädanefter åks INGENSTANS utan mig!

I morse vinkade jag av mina gäster, och såg till att de kom iväg ordentligt. Nu har jag bara matte och husse att hålla reda på. Och det är inte det lättaste, kan jag jama.

Skulle va' praktiskt!

Trots våra korta halsar hoppas jag det blir en jätteskön helg för er och för mig. Jag kommer få besök av några expertkliare, så jag ser fram emot trevliga dagar med ett omfattande socialt liv. 

Sedan måste jag dessvärre meddela att min sekreterare verkar avvika från sin post i början på veckan, så det blir ingen blogg förrän på onsdag. Men då ses vi, hoppas jag!?

Ibland är jag väldigt överseende

Vi har infört en nyordning sen en tid tillbaka. En alldeles utmärkt sådan, anser jag, och hoppas att den kommer permanentas. Jag har fått ensamrätt till matte och husse på nätterna! Gissa om jag njuter?

Särskilt matte har varit litet kitslig och oförstående inför våra behov att göra upp om bästa sängplatsen, (= på henne), och har menat att hon inte haft den ork hon behövt på dagarna. Man kan tycka att det är en planeringsfråga. Jag, till exempel, lägger givetvis in ett antal pauser strategiskt under dagen, men våra människor verkar inte ha samma förmåga? 

Hur som helst med den saken. Jag ska inte klaga, när en sådan brist på organisationsförmåga innebär att Piff och Puff får kampera ihop i ena halvan av huset, och jag med matte och husse i den andra! I såna lägen är det lätt av överse med dylika svagheter!

Straffet kommer. Nån gång.

Alla katter som är ute på egen tass vet att det finns ett djur som kan reta en något alldeles vansinnigt. Som hoppar omkring bara en bit bort, utstöter irriterande ljud och svänger utmanande på svansen. Dessutom är det utrustat med en märklig kraft i benen, för helt plötsligt kan det hoppa mellan grenarna i träden på ett helt onaturligt sätt?

Jag håller ögonen på dig...

Fick syn på en sån rackare igår. Höll på i min hasselbuske! När jag kom, hoppade den över till favoritgrannen, och satt där på gräsmattan och retades allt den kunde. 

Om inte matte kommit och stört min koncentration, hade jag säkert hoppat över för att klarlägga för den vilka rättigheter till hasselbusken som gäller. Och att överträdelser bestraffas med döden. Kan tyckas hårt, men på den punkten är jag bestämd. 

Nu ska erkännas, att det på grund av deras övernaturliga benstyrka är svårt att utverka straffet. Hittills i år har alla kunnat smita från sitt ansvar. Men nån gång kommer jag lyckas. Självklart!