Som vanligt

Att jag ligger under bilen betyder inte automatiskt att jag vill tassa in. Vilket mina människor har fått för sig? Jo, jag vet att det är vad jag vill, när det vräker ner blött. Då är avståndet från bilen och in i säkerhet precis vad jag klarar av utan att få pälsen förstörd. 

Ja, ja, jag kommer väl då...

Men annorlunda är det fina kvällar. Då känns det helt rätt att inta spaningsposition under bilen. Har full uppsikt över omgivningen utan att just synas själv. 

Därför ville jag helst inte låtsas om matte när hon stod där och lockade och lockade. "Kooooom då, Gustav.....Koooom...vill du ha maaat?" Ja, ni vet hur människor låter, när de vill försöka övertala en till det de vill, det man själv inte vill?

Det värsta är, att det är så svårt att stå emot övertalningsförsöken? Till slut ger jag upp. Som vanligt.

Humor?

Min matte har en högst besynnerlig humor. Kolla bara vad hon utsatte mig för:

Kattis: Buhu, nu kommer jag och TAR DIG!

 

 

 

Gääsp, jamade jag, och brydde mig inte om att öppna ögonen ens en gång. Då lade hon in nästa stöt:

Tjena, olycksbroder, får inte du heller vila ifred?

Nu förstår ni väl hur illa ställt det är med matte? Tur att jag får vila ifred för det mesta i alla fall.

Mina ouppfostrade människor

Vad ska jag jama om denna helg? Att jag totalt förlorat kontrollen över mina människor? Eller att jag haft tre dagars härlig frihet? 

Redan i torsdags blev jag väldigt förvånad, när jag hittade mat i mitt växthus? Men nöjd, förstås! Dessutom noterade jag, att jag fått ett varmt liggunderlag på min stol. Helt underbart! Men på natten sov jag inne i mitt stora hus, som vanligt. Sedan kom fredagen.

Efter frukost försvann jag ut, som mina rutiner föreskriver. När jag avverkat ett långt pass ute, såg jag matte komma ut genom dörren. Precis lagom för mig att tassa in en stund, tyckte jag, men gissa vad? Jag blev utföst!!! Snällt följde jag ändå med henne till soptunnan. Där fick jag annat att tänka på, för min kompis Negus kom förbi, släpandes på sin husse. Givetsvis måste vi jamas vid ett tag, så jag märkte faktiskt inte att matte for förbi mig i bilen.

För att göra en lång historia kort, inte förrän på söndag kväll kom hon tillbaka, och då var husse också med. De kunde gott få vänta litet på mig, ansåg jag, så jag väntade några timmar med att komma hem. Någon slags markering måste jag göra. Som ett led i uppfostringsarbetet.

Klipp ut!

SÅ HÄR SKA DET SE UT!!!!!

Klipp ut och sätt upp ovanför er matskål! Kanske fattar de något? Man kan alltid hoppas!

Hoppas gör jag också att helgen blir riktigt bra för oss allihopa!

Stängd dörr, nej tack!

Mer och mer har jag övertagit rättigheten till mitt växthus.

Toppenboende!

Att de välförtjänta vilopauserna ska intagas där har mer och mer blivit förstatassvalet. Till och med min älskade hasselbuske har fått finna sig i en degradering. 

Med tillfredsställelse har jag noterat att en värmefläkt nu placerats i mitt nya boende! Jag kan bara tolka det som att matte och husse är rädda för att jag ska frysa där? För jag tar för givet att fullt tillträde kommer medges även fortsättningsvis? Någon stängd dörr kommer jag självfallet inte tolerera. Inte nu, när växthuset är helt och hållet så gott som mitt!

Fel kurs

Matte och husse steg upp tidigt. De skulle på kurs, meddelade de mig. Vara borta hela dagen. Därför bad de mig vakta huset, och se till att inga otrevligheter skulle hända här. Okej, tänkte jag, det gör jag gärna, för naturligtvis ska de lära sig något viktigt.

Under dagen funderade jag på vilka kunskaper de skulle ha med sig hem? 
Förbättrade språkinsikter i jamiska? (Med tanke på den nuvarande kunskapsnivån behövdes minsann inte mycket för att kallas förbättring!)
Eller kanske var det en högre utbildning i beredning av delikatessmat?
Kunde jag våga hoppas att gått den avancerade dörröppningskursen jag hört talas om?

När de kom hem på kvällen sprang jag förväntansfullt fram till bilen. De uppträdde helt som vanligt? Inte minsta antydan att vilja delge mig några nyheter? Som ni säkert kan gissa hade de varit på en riktig skräpkurs, som inte på något vis kommer bidra till språkutveckling eller annat viktigt i mitt hus.

Fast en sak är jag glad för. Deras gosande-färdigheter är riktigt tillfredsställande! Och det kommer väl fler kurstillfällen? 

 

Äntligen har hon förstått

Tänk att hon äntligen fattade!

Det har tagit många år, men äntligen har jag lyckats få matte att förstå hur jag vill ha min blötmat serverad. I små portioner! Men ofta!

Jag måste erkänna, att Puff därvidlag lyckats mycket snabbare. Vet inte riktigt vad hon haft för knep? Precis som hon, har jag också lämnat mat, just för att visa att mat ska vara nyupplagd. Förmodligen har hon drivit det hela i större skala. Man får betänka, att matte inte är så snabbtänkt, det är väl därför det tagit tid?

Numera blir det alltså tätare matkontroller. Fortfarande gäller utejobb från tidiga morgonen tills det börjar mörkna. Men mina besök inomhus är betydligt flera nu med den nya, förbättrade mathållningen.